2008. EN SAMMANFATTNING

Jag har klippt håret som jag hade det 1992 och det kommer inte att bli ett gott nytt år i år heller.

VÖRTBRÖD ÄR MENINGEN MED LIVET.

Om det finns ett liv efter detta vill jag återfödas som en armbåge. Kom ihåg det Gud eller vem det nu är som bestämmer. Och om inte det går kan jag tänka mig att återfödas som micropopcorn också.

GOD KUK

Idag är det julafton och jag roar mig med att min mobil hellre skriver God Kuk än God Jul. Gillar att T9-funktionen känner mig så väl. 

JAG BORDE BLI MODEBLOGGARE

Jag har karborreskor på mig och jag vet att du säkerligen skiter i det men det är det enda som är konkret just nu förutom apelsiner för trettionio och femtio och jag behöver nåt konkret just nu. Vet att jag har problem med att tänka för mycket och känna för lite. Och jag vet att jag borde försöka må bra men jag vet inte hur man gör och jag är ju så bra på det här med att försöka ha kul och prata om vädret. När allt är för komplicerat att tänka på tänker jag på konkreta saker som förgyller mitt liv och så staplar jag upp dem efter varandra utan rangordning.

* Vita tubsockar
* Strumpebandshållare
* Vita wifebeaterlinnen
* Stay-ups

Tips på filmer som ger någotning välkomnas! Eftersom det numera är mer än 2000 besökare på den här bloggen varje vecka samt att jag lider av intellektuell stimulansdöd föväntar jag mig åtminstone tre kommentarer.

VI HAR DET JU SÅ BRA HÄR I SVERIGE

J sa till mig att han tyckte att det var kontrarevolutionärt att fika. Tror det var i maj 2002 och polisen hade precis ringt hem till mina föräldrar och sagt att deras dotter var tillsammans med en våldsverkande vänsterextremist. Jag var sjutton år, naiv och jävligt glad.

December 2008 och över en kopp kaffe läser vi om protesterna i Grekland som Dagens Nyheter rubricerar som "ungdomsrevolt". Den konservativa regeringen i Grekland avfärdar det hela som ett krig mot polisen. "Ungdomen måste lära sig om demokratiska metoder". Vi läser också om hur polisen hindrade 500 personer från att demonstera mot nazisternas årliga march i Salem. Det var ju jättebra för protester och maktmotstånd som uppstår på gatan reducerar vi precis som i Grekland till ungdomligt oförstånd och våldsromantik. Ett krig mot polisen. "Ungdomen måste lära sig demokratiska metoder".

I väntan på vart fjärde års demokratiska val fikar vi och pratar om vädret. För vi är ju så jävla medelklassigt duktiga och anpassade och intalar oss själva att vi kan förändra saker med snälla ord och partipolitik. Motstånd är synonymt med tonårstrots och något man växer ifrån. Vi har ju faktiskt bra jobb och åtta timmar per dag ägnar vi våra meningsfulla liv till att arbeta åt kapitalismen, tycker det är viktigt och tror oss ha något att förlora.


PS. Revolutionär Hopplöshet är en sjukdom som i princip fungerar som depression. Iallafall så botas den på samma sätt. Lyckopiller, samhällerlig acceptans och anpassning till rådande maktsystem.

LUCIA

Trettonde december och Luciadagen. Hög tid att spy ut mitt varje års återkommande hat för denna förbaskade skittradition. Jag tycker alltså inte heller i år att det är okej att först bränna nån på bål för att några århundraden senare helgonförklara denna uppbrända Lucia och göra henne till en inskränkt symbol för kvinnlighet som innebär att man ska vara snygg och hålla käften.

LÄNGE LEVE 90-TALET

Länge leve 90-talet. Tacka vettja Ken ring, Blues och Feven. Vad fan hände med den svenska hiphopen egentligen? Om Mange Schmidt ska vara 2000-talets svar på Latin Kings är det dax att vi börjar med lite gamla goda drive-by´s så det iallafall blir lite hiphopbeefar. Jag menar hur länge sen är det inte sedan Ken slog ner nån nu?

Jag har blivit omyndigförklarad. Denna gång på grund av helt andra omständigheter än att jag mimar till Britney Spears framför spegeln, drömmer om att bli en tvättäkta kicker och planerar att spränga regeringen. Det verkar även som att jag blivit obyxmyndigförklarad och oskuld i samma veva och jag funderar nu skarpt på att ansöka för att bli 2000-talets Jungfru Maria. All form av framtida knullande tycks ändå bli tvunget att ske under allra största hemlighetsmakeri och välsignad blev jag av min mamma för redan två veckor sedan.

UP YOUR ASS

Skulle vaxa fittan men råkade vaxa fast huvudet i röven så nu har jag legat och ruttnat bort i duschen en vecka och ätit min eget skit.

Sammanfattning: Läs Sara Stridsbergs "Drömfakulteten" och du kommer att förstå.

LYCKOFABRIKEN

Foto: Eljest Art Collective

Det är söndag, klockan är tre och jag har precis gått upp. Jag vet inte hur man ska göra för att leva, men jag vet hur man överlever.

Måhända att hela jag, precis som så många andra, är ett överflödigt i-landsproblem. Iallafall är det det jag försöker övertyga mig själv om när jag når bristningsgränsen och inte orkar mer. "Vi har det ju så bra här i Sverige, tänk på alla möjligheter och bla bla bla", men tyvärr Fredrik Reinfeldt, Mia Törnblom och samhällsindoktrineringen, jag känner inte så. Att ha kul handlar inte om att må bra. Livet är ändå bara en enda lång strävan efter ett tråkigt och dessutom ouppnåeligt ideal om samhällsanpassning. För att stå ut med det utvecklar man en rad försvarsmekanismer för att kunna maximera livets lycka med minsta möjliga ansträngning. Då kan man ha KUUUUL, supa, knulla, gå på Berns och vara snygg och berätta om sitt lyckade klädmärke man håller på att starta upp. Tacka vetjja 2000-talet så man kan köpa lycka på piller samt att alkohol, sex och musik fungerar så ypperligt bra som tillfälliga lyckorus.

Lycka är ju trots allt en rutten samhällskonstruktion, både kommersialiserad och konsumerad. Det gör det ju visserligen lättare att kunna upprymmas i lyckokänslan då det är en känsla vi lärt oss applicera på olika situationer/upplevelser sedan barnsben.

Precis som alla andra är jag också helt uppe i strävandet efter den ultimata lyckan men som ändå inte går att komma nära för att man är så busy med att kitta till sitt Fancy Life med ett Fancy Innehåll. Det handlar ju om att kunna briljera för sig själv och alla andra att man är en lyckad människa i väntan på att den riktiga lyckan ska infinna sig.

I´M JUST THE WORLDS GREATEST

Fick frossa på Berns, gick hem först av alla, snodde DN på vägen och läste borglig smygpropaganda som jag som tur nog var alldelles för full för att komma ihåg. Vaknade av att jag höll på att kvävas av mitt eget snor, satte på mobilen och läste fem oförståerliga sms och förstod att en spontan påhälsning av mig kl 05.30 hade slutat i sönderkastande av mitt fönster. Gick upp och insåg att vår lägenhet faktiskt hade förvandlats till en knarkarkvart och att jag själv toppade det hela med att se ut som ett sönderslitet crackhärke. Ibland känns livet mest som ett dåligt jävla skämt, men sen gick hem till Shorty som hade blivit både utvecklingsstörd och oskuld så nu känns allting mycket bättre igen.

Stockholm Beat Connéction spelar snusktechno på Spy Bar ikväll. Kom dit!

O-BAREN OCH ÅRE

När ens egna känslor beter sig som svin är det skönt att höra hur andra människor uttrycker allt det man någonsin kännt. Tisdagar är en jävla skitdag och då behöver man någon som sjunger en låt tillägnad Basshunter som heter "Jag hatar dig". Tack Ludvig.

Åre 4 -11 januari. Platser kvar i bästa stugan så skicka in en ansökan om du är odräglig, har en snygg röv i utslitna långkalsonger och är bra på att dricka öl.

BAISE MOI

Måndagen kom som en chock och jag var som vanligt inte redo för att styra upp mig själv och bli en fungerande samhällsmedborgare. Ringde mitt präktiga dåliga rövsamvete och sa upp mig från livet. Gick till plattan och köpte tjack i leopardfuskpälsen, filaskor och bandana. Sen var jag jävligt snygg och välmående resten av dagen.

EN NATT MED NASTY NERDS (FYLLEBLOGGEN)

20.00. Förfest på en vitkaklad toa. Hit em wit dö sparklin wine. Hårspray, Pete Dorothy-smink och vitt puder i handfatet.

20.05 Internet dör

21.00 Lägger blygdläpparna på plats och lyssnar på " We´re only in it for the drugs".

22.00 Salongsberusning, oanständiga ord och sms på min röv till speciellt limiterade personer.

23.00 Knast, öl och beckmansfolk. Tråkiga kläder men snygga människor.

00.00 ROM OCH KOLA!!!, läppsyl och patetiska toalettkökonversationer.

02.00 Spy Bar och hångel med Dr Alban. (Typ)

04.00 Alla börjar bli för packade på Spyan. Dax att haffa ett heto och gå hem.

04.30 Försöker behärska sig för att inte springa på bilar och kasta glasflaskor på snuthuset. Dåligt att sitta i häktet hela natten om man ska ha sin första förestagsföreläsning dagen efter.

04.42 Vem är jag, hur mår jag, var är jag?

05.00 Nasty Nerds for life. Vars fan är Shorty?

TORSDAGSPROBLEMATIKEN

Nu har jag varit en hemmarunkande asocial röv i två dagar och inte har jag blivit mindre sepe i huvudet för det. Nu är det således hög tid att ge sig själv en käftsmäll, lägga in försvarsmekanismerna och bli hjärndöd igen. Alternativen för den här dagen är följande:

1. Supa tills allt blir roligt, ha fylletorrets på Berns och hoppas på slagsmål.

2. Styra upp ett ligg och knulla mig orgasmhög resten av kvällen.

3. Sälja hjärnan på blocket, bli rik, hjärndöd och lycklig resten av livet.

Jag vet att detta kanske kan se ut som ett praktexempel på en destruktiv verklighetsflykt men det handlar nog snarare om mänsklig överlevnadsinstinkt.

För övrigt så drömde jag inatt att jag skulle planka bussen hem från söder. Bussen blev dock kapad av en snygg jävel som försökte spara tid genom att köra en boardslide med bussen genom Riddarfjärden. Vi kom dock inte hela vägen över och jag satt längst bak där alla dom koola satt på högstadiet och där fanns ingen fönsterhammare så jag insåg att jag skulle dö i Stockholms sunkiga (k)analvatten i den där kapade SLbussen. Jag var dock helt lugn för det kändes som ett utomordentligt bra tillfälle och sätt att dö på.

MY NECK, MY BACK, LICK MY PUSSY AND MY CRACK

Det kristna konservativa arvet igen. Hora eller madonna, slampa eller flickvänsmaterial. Jag säger det igen, antal klädesplagg i det offentliga rummet får stå för graden av kåthet. Och det är svårt att knulla när allt blir politiskt.

Jag har svårt för det här med könskategoriseringar, men det är svårt att prata om slampighet utan att ta upp "bilden av kvinnan". Det är nämligen människorna som kategoriserats som kvinnor som fått bära horklut för utomäktenskapligt sex och det är främst "kvinnor" som kallats/kallas slampor/horor. Konstruerade könsuttryck är fortfarande etablerade som en naturlig sanning. Och det är här nånstans slampigheten kan komma in som en feministisk strategi.

Att bli kallad slampa/hora på högstadiet var lika med värsta sortens förnedring och det är väl samma sak som gäller idag. Det kommer pekpinnar från olika håll att det gäller att tänka på sitt rykte så att folk inte pratar om en och kallar en slampa. Föreställningen om den tvåsamma, romantiska kärleken är djupt inrotad och redan på dagis blir man uppmuntrad till att upprätthålla den. Samtidigt blir samhället allt mer sexualiserat medan problematiseringen kring sexualiteter fortfarande stagnerar till att bli en diskussion om moral, rätt och fel istället för maktordningar och införlivade föreställningar. Vi knullar inte på lika villkor och slampigheten får exemplifiera vad som förväntas av en, i synnerhet när en är eller ses som tjej/kvinna.

Vad är det då som är så upprörande med slampan, och vad är det som gör att benämningen slampa har en så extremt förnedrande effekt? Slampan knullar utan att kärlek behöver vara en nödvändig komponent. Slampan tar för sig och går emot det rådande medelklassiga kristna arvet som uppmuntrar hem med partner, dubbelsäng och trädgård. Det som gör slampigheten till en politisk kamp handlar dock inte om att nedvärdera möjligheten till monogami, missionären eller drömmar om volvo och villa, utan om rätten till att välja. Rätten till sin egen kropp, till sex på alla inblandades ömsesidiga viljor. Rätten till (sexuellt) aktörskap och till sin sexualitet (hur den än ser ut). Att utan skamkänslor kunna känna sig som ett kåt, begärsfyllt köttstycke och knulla precis hur fan man vill.

"Dunka mig gul och blå låten" var kanske ett praktexempel på moraliseringen av ("kvinnors") sexualitet. Låten förbjöds från radiokanaler och klassificerades som kvinnoförnedrande. Slampans sätt att ta för sig kan jämföras med diskussionen kring skyddandet av ("kvinnans") sexualitet genom att ifrånta henne sitt sexuella aktörsskap. För varför får inte Frida gilla att knulla och dunkas gul och blå? Varför är det kvinnoförnedrande att knulla på sätt som kanske faller utanför normen. Kan man inte njuta av att bli knullad hårt bara för att man ur ett strukturellt maktperspektiv är förtryckt? Och vad händer om tjejen som blir knullad gul och blå blir det av en annan tjej? Har då båda parterna internaliserat den patriarkala könsmaktsordningen där en måste vara dominant och den andra undergiven? Är man undergiven för att man blir knullad gul och blå? Frida borde kanske sjungit "Älska med mig på en blomstrande äng.

Det handlar om makt, kön och klass. Slampan är olämpligt arbetarklassigt vulgär och faller utanför mallen om den fina flickan. Slampigheten som feministisk strategi handlar alltså om att ta makten över sin sexualitet och att få vara begärssubjekt- eller objekt. Det är förbannat svårt att skapa nya vägar när man ständigt appliceras med känslor om att de man gör är osmakligt. Jag kan referera till en jävla massa bra knull som i efterhand reducerats till skam och äckel på grund av egna och andras uppfattningar om vad som är okej eller inte när det gäller sex. Samtidigt tror jag att det är just i det här publika uppvisandet av olika former av sexualiteter som man konfronterar det där konservativa kristna arvet och alla andra införlivade föreställningar. Fuck you and me and everyone we know!

SMOOTH CRIMINAL

Foto: Eljest Art Collective

True happiness asså. Med några öl för mycket och skejtträningsverk i röven dansar man som en Gud och kör jävligt smootha raggningsrepliker. Det bästa var även att jag igår trodde att jag hade ett dödssäkert ligg men som visade sig vara en enda stor missuppfattning från Shortys sida då det var Niklas som var den snygga kompisen hon hade syftat på och inte mig.

RÖVHÅL

Eftersom jag är ett sepe som skickar mina utlämnande sms till fel person tappade jag även mobilhelvetet i toan (nej jag var inte full, och ja det var den lånade mobilen). Så nu behöver jag aldrig mer prata med nån och det var väl kanske lika bra det för alla är ändå dumma i huvet och jag kan ändå bara säga könsord. Sieg heil!

ANONYM GÄSTBLOGGARE UNDER TÄCKNAMNET FITTLER GER ER: "HOROR OCH KNARK"

Idag fyller jag 25. Igår kväll slog det mig att även om det är mycket hos och runt omkring mig som har förändrats och utvecklats under åren, så har jag inte alls kommit särskilt långt eller rättare sagt jag är långt ifrån framme. Enda sedan jag började fatta nåt (det var väl nån gång där i sexan när jag började lyssna på Kent och mitt hjärta brast för första gången eller ja, egentligen för andra gången om man räknar med att jag faktiskt operarade hjärtat som liten) har jag aldrig varit riktigt nöjd. Jag har alltid velat haft något mer och livet har varit en enda stor jakt efter den där kicken. Nu, tretton år senare efter att jag för första gången grät till Blåjeans, letar jag fortfarande efter den bästa låten, det mest fulländade albumet, det roligaste snowboardåket, den perfekta outfitte(/a)n och den konstanta känslan av lycka. Alla kärlekens färjor har för länge sedan kastat loss och jag har flera gånger rott en bit bakom i motvind i nån sliten eka, men på något sätt så ger jag mig likt förbannat alltid ut i min båt när det är som stormigast. Bara för att få det som är svårt att fånga.


I en intervju som skulle presenteras inför näringslivsrådet i Umeå som jag var med i igår fick jag frågan vad som inspirerade mig när jag designar mina kläder och det enda som dök upp i skallen var "horor och knark". Horor och knark var det enda jag kunde tänka på. Sjukt skumt i och med att jag bara rökt gräs fyra gånger i mitt liv och den närmasta kontakten jag haft med prostituerade är väl när jag blev kallad för jävla hora av mitt ex. Vad fick jag horor och knark ifrån? Svaret blev givetvis inte det, utan nåt tråkigt i stil med "musik, människor och platser".


Jag har alltid varit rapp i käften, lätt blivit kär, kastat mig själv in och ut ur olika vänskapskretsar, vågat älska, gråtit floder, skrattat och varit mästaren av internhumor, utmanat mig själv, mina vänner och ovänner med mina outfits, trott på kärleken, blivit besviken, varit deprimerad, väntat på revolutionen och protestkissat i en hiss för att damtoaletterna alltid är för få, men framför allt aldrig gett upp. Det har alltid funnits en kamp och en massa slag som ska vinnas och dessa kan på nåt sätt likställas med kickarna. Kampen om att överleva vardagar av tristess, kampen om att förverkliga mig själv, kampen om att förändra ett stereotypt patriarkat och kampen om att bevisa inför alla andra att jag är vem fan jag vill vara, även om det ena dagen är Ulrike Meinhof och nästa dag är en kläddesigner som går klädd i stay-ups, punkarkängor, Chanel t-shirt och lyssnar på tysk techno.


För att summera det här skulle jag väl kunna säga att den enda tydliga förändringen som skett med mig sedan jag blev 25 är att jag numera kliar mig öppet i skrevet när könshåret skaver istället för att klia genom handen i byxfickan och luktar direkt under armen för att kolla om jag luktar svett istället för att låtsas sätta upp håret. Fast jag antar att det också är ett tecken på provokation som förhoppningsvis ska resultera i någon slags extas, liksom om jag hade svarat horor och knark i den där intervjun. Det är bara att börja acceptera att jag aldrig kommer att bli nöjd och det kommer alltid att finnas snyggare looks och bättre låtar att dansa framför spegeln till.

Foto: Linn M/Niklas S//Eljest Art Collective

Jag är för ohanterlig för det här livet och vill bara sova tills nästa gång det händer nåt kul. Ikväll kommer mina föräldrar vara stolta för att det låter bra att ha ett barn som gör grejer som får vara med på TV. Men egentligen är jag bara en odräglig slyna snarare än designer och allt handlar om att få gå runt i fuskpäls och skrika könsord men det får man ju helst inte säga högt. Känner mig lurad över att ha växt upp i tron att livet skulle vara något att vara tacksam över när allting egentligen bara är ett enda stort skämt. Om E:s inspirationskällor är horor och knark är mina snus och strap-on´s och det enda jag kan lyssna på är Crookers - We are all protitutes. Jag tycker liksom fortfarande att det är revolutionärt att protestkissa på pissoarer och skita i att borsta tänderna. If I can´t drink rom and cola to it, it´s not my revolution, eller hur var det nu igen?

KONST, ÖL OCH TV

Foto: Linn M/Niklas S//Eljest Art Collective

Eljest Art Collective på Debaser igår alltså. Jag hade askul, det vill säga blev full, dum och lycklig. Imorse visste jag inte vem jag var och hur jag mådde så jag upprepade den här proceduren resten av mitt liv och levde i verklighetsflykt i alla mina dagar. Någonstans mellan halv två och tre inatt kändes revolutionen ändå rätt nära och jag reclaimade pattarna och kände mig fri. Imorgon när jag ska gå och simma kommer jag behöva täcka överkroppen med en ofunktionell men snygg bikini. Kommersiella krafter har fortfarande patent på pattarna och min kropp är inte min egen.

Eljestkläder på SVT Kunskapskanalen imorgon 20-22 i samband med "Islamic Fashion" modevisningen på Nordiska Museet.

Foto: Alexandra J/Eljest Art Collective. Modevisning Nordiska Museet "Islamic Fashion" med Eljest, Diana Orving, Highlights mfl.

Idag är en sån där dag då man har så sjukt mycket att göra att man skiter i allt sitter och tar sig på pattarna hela dagen istället. 

  

ELJEST ART COLLECTIVE PÅ DEBASER PÅ LÖRDAG + HÅLL KÄFTEN

Igår på badhuset kollade en tant på mig med äcklad min och sa att jag var fruktansvärt ful i alla tattueringar och att jag såg sjuk ut. Eftersom tatuerade människor oftast är knarkare och kriminellt avskum tog jag tag i kärringjävelns hår och dunkade hennes skrynkliga huvud mot kakelväggen. Hon föll ihop i sitt eget könshårsavfall vid golvbrunnen. Jag gick ut till badvakten och sa att gammtanten halkat i dushen. Typ

ELJEST ART COLLECTIVE på Debaser Medis på Lördag! SBC mfl (Supreme, Lorentz & M. Sackarias, Coco Taxi...) står för musiken och Eljest sköter konsten.

Vad händer när offret blir till bödel, och bödel blir till offer? När förgivettagna stereotyper hamnar i ett annat sammanhang och ställs inför en förändring? Den som lever (läs: inte är för full) på lördag får se.

FOLKÖL OCH DYSFUNKTIONELLA RELATIONER

Jag ska köpa en russel atlethic tröja, fulblondera håret och använda vitt svettband, adidasbyxor och filaskor livet ut. Eftersom folk i största allmänhet är lika dumma i huvet som dom var på högstadiet borde det vara helt rättfärdigat att få klä sig som då, vara jävligt odräglig och slå folk på käften. Jag trodde man skulle komma ifrån småstadsfenomenet genom att flytta till en storstad men det är precis samma statussystem här. Man är kool om man jobbar i klädbutik eller känner någon som spelar i ett band. Alla relationer är ytliga och dysfuktionella för folk är uppgtagna med att vara häftiga och skydda sig från sina uppfuckade känslor. Sen tar man en öl till och hittar nån att knulla för att få bekräftelse på sitt lyckade jag.

Nästa gång ni ser mig på Berns är jag där med mitt kickersgäng, har filaskor, bortnoppade ögonbryn och basebollträ. Anmälningar till gerillakickersgruppen tas emot tom. onsdag. Motivering till varför du vill vara med bör medfölja.

BOMBLISTA TOPP 3
1. Karlaplan
2. Stureplan
3. Hela Stockholmslän

DESIGNING GOOD LIFE

Foto: Andrea Crews

Jag ser ut som en batikmönstrad tjackpundare från 83 och modebranchen har aldrig nånsin varit mindre flashig. Vi producerar en klädkollektion i enbart ekologiska och recyclade tyger vilket innebär (ekologisk) färgning av 50 meter tyg, vattenslangar, norrländska obygden, skyddsutrustning, arbetsläger, kattallergi och ärtsoppefisar. Med andra ord  sliter vi som in i helvete för att kunna göra det vi gillar och göra det på ett schysst sätt (hela produktionskedjan). Ekologiskt är ju jättebra och dessutom jävligt hippt nu när Elle har skrivit att det är det.  Västvälden måste börja ta sitt ansvar sägs det. Jag vill mest bara ha kul. 

Den här ekologihärvan känns dock många gånger enbart som ännu ett nyliberalt påfund för att kunna rättfärdiga det västerländska överflödet. Ekologiska klädkollektioner i all ära. Nu kanske jag kommer till himmelen och jag kommer säkerligen vara fett stolt när allt det här är klart.  Det är dock svårt att komma ifrån att vi fortfarande prostituerar oss lika mycket till kapitalismröven vi hatar, samt att vi göder på konsumtionssamhällets vidareutveckling. Återigen tillbaka i stadiet där man skjuter sig själv i röven vill säga. Som vanligt blir jag schitzo och pendlar mellan att tycka att det är bra att göra så gott man kan/orkar till att bara vilja skita i allt och hoppas att jorden går under så snart som möjligt. De senaste åren har tillfallit alternativ två, men fortfarande har jag lite för mycket präktig uppfostran i mig för att köra på det fullt ut. 

Hur som helst sitter jag nu här med ekologisk mjölk, ekologiska tyger, och ekotvättmaskin och analyserar sönder livet. Fortsätter shoppa mig lycklig och supa mig snygg.  

NERSPYDDA DRÖMMAR OCH APPLICERADE KÄNSLOR

Foto: Alla dagars stilikoner - Salt N Pepa

Det är svårt att tänka utanför tankarna, känna utanför känslorna och leva utanför livet. Alla upplevelser genomsyras av applicerade känslor och jag befinner mig ständigt på gränsen mellan människa och kaos. Det finns som aldrig några enkla samband mellan det jag vet och det jag känner, och det är förbannat svårt att leva när ens hjärna ingår i en korrupt sammansvärjning med ett hegemoniskt samhällssystem och begränsande kategoriseringar. Allt för många gånger kommer jag på mig själv med att känna saker jag förväntas känna. 

Jag agerar utifrån sätt jag förväntas agera på och hanterar situationer utifrån den mall jag förväntas fungera efter. En malljävel  som jag omedvetet inordnas i och som innehåller osynliga maktstrukturer vad det gäller allt ifrån kön, klass och kroppsfunktionalitet till ålder, etnicitet och geografisk plats. Hela tiden påverkad av redan levda erfarenheter och acklimatiserande till rådande normsystem och jag är sjukt less på att kvävas av applicerade känslohelveten som gör mig till ett radiostyrt, självförstörande rövhål.  

Fortsättning följer på det här ämnet. Nu ska jag vredesonanera.

MAD FASHION

Plåtning med Less Common. Foto/Jenni S, Styling/Eljest Art Collective

Nej men då kommer man helt plötsligt på sig själv med att käka kött, tjuvsnusa och kolla på porr. Hade jag vetat det här när jag var sjutton hade jag garanterat spetsat mitt huvud på en påle och min själ hade varit såld till djävulen för evigt. 

Tilläggas kan också göras att det nu för tiden även sladdas runt i en schrimp-pimp bil från det tidiga åttiotalet i Vännässkogarna och att Britney Spears är 2007 och 2008s svar på Ulrike Meinhof. Skoteroveråler, svett och blodpudding är helt enkelt synonymerna för designing good life och funky freakin määäd fääshion!

FÅFÄNGANS RÖVHÅL

Foto: Thomas Cap de ville/Andrea Crews

Plattången är tillbaka i vårt hushåll och äntligen slipper jag förgäves slicka den ytliga fåfängans röv i bedjan om en bra luggdag. Det är tillräckligt svårt att må bra som det är. Ser man då ut som en präktig ungjävel från 7th Heaven varje gång man tittar sig i spegeln känns självmordsbombning av världen som en allt mer lockande problemlösare.

Nån sa att man blir kvinna när man börjar blöda ur fittan. Min hjärna förblöder. Vad blir man då?

BAJJEN, BÄRS OCH RAKADE BRUDAR

Teenangst och tubsockar. Jag försöker övertyga mig om att lycka kan materialiseras till snygga outfits, kåta könsorgan och MSTRKRFTs Bounceremixar på repeat resten av livet. Men sen kommer den där förbannade analysen och samhällsproblematiseringen.
Stunder av frid handlar om stunder av reducerad hjärnverksamhet. Jag mår bara bra när jag inte tänker. Som försvarsmekansism försöker jag bli en ytlig slyna och supa bort mina tankar. Ibland går det till och med fantastiskt bra. Men sen kommer som sagt den där förbannade analysen och samhällsproblematiseringen. Och sen kommer man på sig själv med att sitta och tjuta till en smörig rnb´låt i patetiska önskningar om att frälsas av den heterosexuella tvåsamhetens lyckoillusion. Länge leve tjyvsnusandet!

INTERNETTANDETS OLIKA DILEMMAN - EXTENDED VERSION

Foto: Alexandra J/Eljest Art Collective

I och med dessa texter rakt ut i offentligheten kommer jag återigen skjuta mig själv och alla andra i röven. Ordbajseri för överlevnad betyder inte särskilt många välformulerade eller igenomtänkta texter. Detta får till följd att den här bloggen, precis som förut, kommer innehålla en hel del smaskens som en rationell människa eventuellt borde ha hållit för sig själv. Som jag tagit upp tidigare har jag dock gjort valet att inte vara så värst rationell, sympatiskt eller behaglig i min skriftliga framtoning. Detta som en god utmaning till både mig själv, och den allt för ofta präktiga integriteten. Det jag skriver förefaller såklart vara en del av mitt mer eller mindre retuscherade (privat)liv, men tilläggas måste göras, att berättelsen om verkligheten är just en berättelse, det vill säga, tolkningar och konstruktioner.

Ord skapar meningar. Meningar som kan fyllas med mening. men som också ständigt kommer stå under påverkan av den samhällsstruktur som orden befinner sig i. Det skrivna ordet tenderar ofta att ge sken av att vara den enda sanningen, ett problem som uppenbarar sig i allt från nyliberala nyhetstidningar till personliga bloggar. Detta medför en ständig risk att en subjektiv verklighet uppfattas som objektiv/sann/äkta etcetera, vilket i sin tur skapar/återskapar vissa föreställningar i samhället. Detta är något som bör tas i beaktning för att förtydliga att den skrivna texten om människorna som förekommer i den här bloggen inte helt och hållet bör likställas med de levande personerna bakom dessa berättelser, just eftersom de som sagt bara utgör en del av livets alla berättelser.

Problematiken ligger i att det tycks vara en omöjlighet att komma ifrån det faktum att allt som skrivs medför en risk att stereotypisera, normera, skapa och återskapa föreställningar om rätt och fel, sant och falskt. Jag hoppas iallafall att den här bloggen kan tolkas och uppfattas som en utbjuden livserfarenhet snarare än skvallerföda och-/eller förordningar om det rätta livet.

"Ge upp är inte svaret, fucka upp är det!"

HETTMA IS BACK

Hettma is back. Nästintill lika stort som om 2pac kommit ut ur garderoben och återuppstått samtidigt.
Det får firas med Leila K - C´mon now. Fet låt, feta outfits.

Gott folk, välkommen tillbaka! Thöög life, bhöög life!