söndag 23 november 2008

LYCKOFABRIKEN

Foto: Eljest Art Collective

Det är söndag, klockan är tre och jag har precis gått upp. Jag vet inte hur man ska göra för att leva, men jag vet hur man överlever.

Måhända att hela jag, precis som så många andra, är ett överflödigt i-landsproblem. Iallafall är det det jag försöker övertyga mig själv om när jag når bristningsgränsen och inte orkar mer. "Vi har det ju så bra här i Sverige, tänk på alla möjligheter och bla bla bla", men tyvärr Fredrik Reinfeldt, Mia Törnblom och samhällsindoktrineringen, jag känner inte så. Att ha kul handlar inte om att må bra. Livet är ändå bara en enda lång strävan efter ett tråkigt och dessutom ouppnåeligt ideal om samhällsanpassning. För att stå ut med det utvecklar man en rad försvarsmekanismer för att kunna maximera livets lycka med minsta möjliga ansträngning. Då kan man ha KUUUUL, supa, knulla, gå på Berns och vara snygg och berätta om sitt lyckade klädmärke man håller på att starta upp. Tacka vetjja 2000-talet så man kan köpa lycka på piller samt att alkohol, sex och musik fungerar så ypperligt bra som tillfälliga lyckorus.

Lycka är ju trots allt en rutten samhällskonstruktion, både kommersialiserad och konsumerad. Det gör det ju visserligen lättare att kunna upprymmas i lyckokänslan då det är en känsla vi lärt oss applicera på olika situationer/upplevelser sedan barnsben.

Precis som alla andra är jag också helt uppe i strävandet efter den ultimata lyckan men som ändå inte går att komma nära för att man är så busy med att kitta till sitt Fancy Life med ett Fancy Innehåll. Det handlar ju om att kunna briljera för sig själv och alla andra att man är en lyckad människa i väntan på att den riktiga lyckan ska infinna sig.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Word Linn.

Sofia & Petter sa...

Linn! Det var inte igår. Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dej? det är den refrängen vi är inne på nu, typ. Trist som få.
Du känns nästan som ett gammalt ragg som jag inte vågar säga hej till fast att jag vill...hej! puss/S

Anonym sa...

Okej att det ar jakligt latt for mig att saga det ar fran andra sidan jordklotet dar jag stangt av fran mitt vanliga jag o alla mina krav pa mig sjalv o mitt liv. Men just nu tanker jag att det ar ganska latt att skita i det dar stravandet om man bestamer sig for det. fuck folk om de tycker man e ointressant o trakig o obetydlig, det vi relaterar till lycka ar som du skriver en samhallskonstruktion. jag har kommit pa att jag ar mest lycklig av att gora typ ingenting.

men som sagt ar det nog lattare sagt an gjort. jag tycker du ar grym i alla former. jag foredrar chokladbollsbakande linn en sondags eftermiddag i underklader mest dock.

Anonym sa...

Vem har sagt att det ska vara kul eller trakigt? Det bara AR. Mahanda forjavligt, but we have to learn to live with it and change it if we dont wanna give up. Under tiden latsas vi att tycker det ar ok for att kunna overleva. Standig langtan efter lyckorus kanns rocknroll. Den som ar frustrerade over att maximala lyckoruset aldrig infinner sig langtar efter ett uppgjort spel, som aldrig egenligen funnits och aldrig kommer att finnas.
Langtan efter det reella lyckoruset ar val om nagot ocksa en samhallskonstruktion. Vad ar lycka? Kanske att bara orka sta ut med sig sjalv i en varld dar forutsattningar for det saknas.
Ok, jag ar bang

Anonym sa...

Jag ska fan börja läsa din blogg Linn! Inte så mycket för att jag håller med dig, men jag gillar dina tankegångar :). Dessutom blir jag liiiite provocerad, och det är ju aldrig fel!

Anonym sa...

You are blessed with the gift of writing, young lady. Write a book!

/Kram

Anonym sa...

eller hur, Skriv en bok! Som man brukade saga dissigt pa hogstadiet nar nan vad langrandig. Fast nu utan det dissiga...