OVER AND OVER AND OVER AND OVER

Photo/ Rabenschwartz

Imorgon är det valborgsmässoafton. För ett år sedan var jag i Uppsala med en decimeter höga klackskor och vingliga ben. Jag vet inte alls, samtidigt som jag vet alldeles för mycket, vad som har hänt sedan dess. Och imorgon kommer jag vara i Uppsala igen. Utan en decimeter höga klackskor men på vingliga ben.

Ett pucko sa något ganska klokt till mig en gång i höstas när vi utbytte artighetsfraser och försökte memorera senaste gången vi setts. Han sa att han kom ihåg att vi träffats men inte hade nån aning om när det var eller vad som hände. Sommaren kändes mest som en enda lång ihopkletad evighetsnatt på Trädgårn.

Det är så det känns att åka till Uppsala på Valborg igen. Det är så det känns efter alla kvällar på Berns och Spy Bar. Minnesblixtar av vin, MSTRKRFTremixar och fylleragg.

Nätter som kletas ihop till en enda lång evighetsnatt med ett innehåll som spelas upp igen, igen och igen. Foton som visar att det var kul. Kameradatum och olika outfituppsättningar som skiljer kvällarna från varandra. Allt annat är nästintill identiskt foto efter foto.

Jag har haft sjukt kul. Har sjukt kul. Allt för ofta känns det dock som att allt går på repeat. Att jag hela tiden väntar på något annat. Att vi hela tiden lever i väntan på något annat.

Det handlar inte bara om alla dessa dansanta nätter. Det innefattar allt. Vardag, tankar, människor. Känslor, analyser och konst. Hela tiden går jag runt och känner mig som ett barn som precis förstått att tomten bara är en utklädd hycklare. Besvikelser som omvandlas till vetskap om hur saker och ting är. Illusioner som fungerar väldigt bra i hjärnan men som inte stämmer överens om verkligheten.

Medelklassig 80-talistuppväxt. Du kan bli vad du vill, göra precis vad du vill. Världen ligger för dina fötter. Du klarar allt!

Men sen då? När statusjobb, 1000 vänner på Facebook, gästlisteplatser, förhållande efter förhållande och vetskap om att man kan göra precis vad man vill inte räcker. När man man är mer döende än levande och livet passerar förbi som ännu ett avsnitt i TV5:s nya dokusåpa medan man ägnar sig åt att aldrig bli nöjd. När det känns som att allting går på repeat och att man hela tiden väntar på något annat.

Imorgon åker jag till Uppsala på vingliga ben och fortsätter dokumentera dagens ungdom med femtontusen nya fylleposebilder. Fortsättning följer.

MELLANSTADIEDISCO

JEREMY SCOTT FÖR ADIDAS

Photos: Jeremy Scott/Adidas, och snodda från Maria

THE REVOLUTION WILL NOT BE LOVELIZED

Art: Kurihara

50 cent sjunger att han är the loooove doctor. Jag hoppas att han som nästa steg i karriären startar en internationell uppföljare av Bullen. Kallar man sitt könsorgan för The Magic Stick bör man onekligen direktkvalificeras till President.

Jag hade tänkt att skriva en text om Kärleken men jag vet inte om det går så bra längre eftersom jag sprängde den igår. Iallafall:

Hitta din livskärlek på den här dejtingsajten! Gå ner femton kilo - Bli snygg och lycklig så du kan hitta en livspartner, skaffa en ful unge och köpa en fancy barnvagn! Ägna en timme i veckan till att gå till psykologen för partnerrådgivning eller ensamhetsångest som du intalar dig borde kunna lösas med att "träffa nån". Få fem ton skam/skuld när du ligger runt. Även om du gillar det och inte vill ha något förhållande så vet du ju att ditt beteende bara är en flykt från 2000-talets religion, Kärleken. Och du borde hitta nån som kan ersätta ditt oanständiga beteende med lite ordentlig Pure Löööööve.

Tro på Kärleken och du kommer att bli lycklig och komma till Himmelen.

Glöm dock för allt i världen inte bort att Kärleken är förpackad i en heterosexuell tvåsamhetsförpackning. Och det är lättast att du går in i den normerade rollen av man och kvinna för förhållandet har inte utvecklats nämnvärt sedan 1800-talet.

Det är mycket möjligt att det inte kommer att fungera så värst bra, men du ska helst inte ge upp förrän du har glömt bort vem du är och vad du vill innan du börjar om snurrandet i hamsterhjulet på nytt.

Kärleken kan liknas vid Alkoholen. Något som har kapitaliserats. Som sakta men säkert förstör folk, gör dem beroende av ett tillstånd av ickeifrågasättande och förblir ett evigt tillvägagångssätt för att fylla ut det tomrum som samhällsnormeringar och kapitalistiska intressen knåpat ihop.

Med andra ord: Kärleken som färdigförpackad, romantiserad livslösning är inget annat än ännu ett kontrarevolutionärt påfund.

THE REVOLUTION WILL NOT BE LOVELIZED. Det är bara hippiefasoner.

WHEN THE HEARTACHE IS OVER. I KNOW I WONT BE MISSING YOU

Art: Tim Roeloffs

Berns igår. Alla var asfula. Vi hade lika gärna kunnat stanna i Tyskland.

Idag har jag varit relationskaospsykolog. Eftersom det inte finns några vettiga botemedel mot krossade hjärtan är Tina Turners - When the Heartache is Over mitt enda tips. Alternativt Suzanne Bröggers - Fräls oss ifrån kärleken, i förebyggande syfte.

Jag fick frågan vad jag själv gjorde när relationskaoset intensifierades till att göra så ont så det känns som att man ska dö. Jag svarade att jag inte visste för allt sånt där har jag glömt bort. Förträngning är den bästa överlevnadsinstinken.

FUCK THE POLICE

Foto: Snott från Maria

Två och en halv liter polsk vodka och saftextrakt. Jeansväst med nitar. Tattueringar och svartfärgat hår. Sjukt bra söndag. Klockan 04.00 hängde vi ut från mitt fönster och skrek "ALERTA, ALERTA! ANTIFASCISTA! åt polisen. Dom sa till oss att oavsett vad vi tyckte om poliser så borde vi vara tysta nu för det var söndagnatt. Så vi satte på Blümchen på högsta volym istället och jag tryckte igenom min gamla tjurring i näsan medan Zacke spydde i diskhon. Anledningen till att man blir punkare har aldrig varit den att man gillar musiken. Utan det är för att det bara är inom punken som fjortisfyllan får vara för evigt. Och man behöver inte bli ifrågasatt för att man beter sig som tretton trots att man är tjugofyra för man har svarta otvättade kläder istället för savannbyxor och buffalos. Asbra.

Jag skulle aldrig ha slängt mina crustbyxor och band t-shirtar.

Sen igår försökte vi basta ut spritångorna men svettades bara ut spillrorna av våra miserabla liv. Men sen kom vi på att vi skulle revolutionera porrindustrin med en porrfilm som kommer spelas in utanför polishuset och som ska heta Fuck the Police. Då blev allt svinbra igen. Alla som är sugna på en karriär inom filmbranchen är välkomna med ett CV till mig. Poliskravallutrustning är meriterande.

SKATE AND DIE

Eftersom alla älskar Jesus och har dragit från stan för att fira påsk hänger jag med punkare för att garantera att jag aldrig kommer komma till himmelen. Skejt and die och okristlighet är det nya svarta. Och med en blandning av polsk vodka och industrireplokaler i årstaberg kan man inte bli annat än hur full och snygg som helst för man har ändå bara en heltäckningsmatta från 92 att jämföra sig med.

KRIG, PEST OCH MONARKISTISKA SLYNOR

Art: Tim Roeloffs

Jag tror att jag är Sveriges svar på Eifeltornet. Bara det att turisterna/stockholmarna har roligare åt att glo på mig än på nån stel och tråkig byggnad från 1800-talet. Jag borde börja ta betalt.

Det är synd att man måste ligga med Daniel eller Vickan för att få pengar av staten för att representera Sverige. Jag får fortsätta att göra det svart helt enkelt. Har redan sålt Småland till en retarded tysk samt förklarat krig mot Danmark. Det svenska folket kan behöva lite krig för att slippa bry sig om Melodifestivalen, GI-metoder och Carolina Gynning. Jag jobbar även på att göra AIDS till den nya folksjukdomen. Depression känns alldeles för mycket i-landsproblemstönteri. Jag vill ha pest, skörbjugg och syfilis. Eller iallafall en terroristbombning av valfri monarkistisk/kapitalisitsk byggnad.

PULL THE SMILES INSIDE. AND LIGHT IT UP FOREVER. AND NEVER GO TO SLEEP

Det är saker som inte borde ha introducerats till mig. Bonnie Prince Billy - I See A Darkness är en av dem. Nu sitter jag här igen. Lyssnar på samma låt på repeat. Om och om igen. Väntar på att allt ska falla sönder. Att det ska visualiseras, allt det som någonsin känts.

Ord som blir till meningar som jag ändå inte förstår. Och avståndet som blir större ju närmare man kommer.

PÅSKKÄRRINGAR OCH PLASTIKOPERATIONER

Jag ska plastikoperera mig. Jag ska göra en Fuck You-fingersförstoring. Antingen botoxa upp fingret till gigantisk storlek eller sätta in silikon. Tror ändå att det är silikon jag vill ha. Det känns mer 90-tals white trash. Det borde ge bättre Fuck You- effekt.

Påskmiddag:

Ugnsbakad överklassröv

Ihopkokta föreställningar kring kön

Gratinerad skinnskalle

Ikväll ska jag klä ut mig till påskkärring och gå till plattan och tigga till mig hallucigena droger eftersom jag uppenbarligen blivit för gammal för att kunna tigga påskgodis. Det är svårt att vara en balanserad 24-åring när den övre hoppborgsåldersgränsen är sju år. Och plingar man på hos grannarna som påskkärring tror dom att man är en kriminell transa.

TEENAGE DIRTBAGS

Art: Kurihara

Berlin Baby! Berlin, såklart

Nu är det definitivt vår. Hela stan är ockuperad av jobbiga fjortisar med högtalarmobilsmusik och vita byxor. Och om det ändå vore så väl att min bitterhet berodde på att jag blivit 40år äldre den senaste veckan och inte kan identifiera mig med dessa ättriga, högljudda, lårjuckande tjuvfolkölsdrickare. Men så är det givetvis inte. Jag är också en ättrig, högljudd, lårjuckande tjuvfolkölsdrickare. Det är bara det att jag ser 40år äldre ut efter att den senaste veckan ha åsamkats av både den polska HIVen och tysk läderbögsfågelinfluensa. Så jag stör mig alltså inte på fjortisarna för att jag växt upp och kan bete mig, på vilket sätt det kanske borde ha varit. Utan jag stör mig på dem för att jag och är fett sur över att min högtalarmobilsmusik inte lyckas överrösta deras. Och för att dom har baxat ännu fetare mobiler än mig och för att dom kan ha på sig vita byxor i mer än tre sekunder utan att det ser ut som att dom smetat bajs över hela benen, vilket inte jag kan.

LIVETS LABYRINT. RECLAIM YOUR LIFE

Art: Berlin Street Art, Reclaim Your City

Jag är hemma och är sjuk. Blev extra sjuk när jag slog sönder en liter polsk vodka på Arlanda. Den symboliserade liksom mitt framtida asroliga liv. Som nu alltså slogs i spillror. (Okej, lite överdramatiskt. Jag har egentligen tre liter smuggelvodka kvar).

Igår låg jag och funderade över hur saker och ting nånsin kommer att kunna bli kul igen nu när livet inte längre kommer vara en urballad labyrint i Berlin. Att ha feber är nämligen ungefär som att vara misslyckat bäng. Man blir utvecklingsstörd och apatisk. Samtidigt som man tänker för mycket, halvhallucinerar, och inte vet vart man ska ta vägen. Efter ytterligare en natts kallsvettande med drömmar om inbördeskrig och massa bestick i min röv har jag nu tryckt i mig värktabletter och blivit någorlunda normal igen. Det är sol, jag är sjukt peppad och Jessica har just gjort en latte till mig. (ja, jag har äntligen blivit mogen nog att börja dricka vuxenvälling).

Denna dag är tänkt att ägnas till att skriva ett oemotståndligt brev till bostadsrättsföreningen om att göra om hela innergården och källaren till en gigantisk labyrint. Samt göra om vinden till en tvåvåningsklubb varav den övre delen ska vara uppe på taket. Jag tänker även göra klart för dem att byråkrati och tillstånd egentligen inte är min grej och om dom inte går med på det så kommer de troligtvis få vissa kommande problem med Den Nya Ungdomsrevolts Maffian. Och att de svartklubbsindikationer de inom en snar framtid troligtvis kommer att uppmärksamma är lika bra att vänja sig vid. Annars finns de stora risker/chanser att fastna i livets Labyrint. Den här våren kommer att bli förjävla bra.

POLSK VODKA, 90-TALS HITS OCH SVETTIGA FEBERLAKAN

Det bästa med att vara dödssjuk är att man kan gå på handikapptoaletten utan att känna att man tränger sig i kön. Polackerna som jag träffade när yelle spelade i sthlm gav oss nåt konstigt polskt påskpynt som avskedspresent. Jag gav dem tysk pepparspray i gengäld. Då borde det väl va okej att slänga skiten nu? Nu åker vi iallafall hem till sthlm. Jag tänker dock låtsas att jag inte är hemma iallafall en vecka till.

POLACKER TVÄTTAR INTE HÄNDERNA EFTER ATT DOM VARIT PÅ TOA

Den polska HIVen har tagit mig med storm. Tjackhostan har nått oanade höjder. Snart har jag nog snytit ut de sista beståndsdelarna ur hjärnan. Efter år av sönderanalyserade, öl och alldeles för mycket härj är det dock inte så mycket mer än en gegga av gult snor kvar. Febern har dessutom gjort mig till ett apatiskt flyktingbarn men p väcker mig med jämna mellanrum och ger mig godis o mat. Flyger hem imorrn och jag kommer definitivt vara ett vrak. Grå under ögonen, smutsiga rökluktande technoklubbskläder, brutet knä (hoppade ut ur den ashöga lastbilen) och så den polska HIVen. Som jag sagt förut är det svårt att må bra och ha kul samtidigt.