torsdag 26 februari 2009

CLUB ACTION. GET YOUR ASS ON THE FLOOR!


Photo/Art: Fatsarazzi

YO MAJESTY på Debaser Medis ikväll!!! Martin spelar skivor och HETTMA crew kommer förvandlas till SVETTMA crew och sen blir det lick my pussy and my crack och jag ska ha på mig vita tubsockor och turkos morgonrock och va fett snygg!

tisdag 24 februari 2009

SMS

Okej nu har jag en fungerande mobil igen. Dock inga nummer kvar så ni som har mitt nummer - messa mig och skriv vem det är ifrån så kan jag låtsas att jag inte är en utmobbad, isolerad nörd trots att det är just precis vad jag är.

måndag 23 februari 2009

DIRTY DISCO


En parantes till er som läser här och känner mig: På grund av vissa mer eller mindre förklarliga och oförklarliga omständigheter är jag sedan i fredags oanträffbar via telefon och kommer att vara det till kanske onsdag.

I övrigt är allt ungefär precis som Expressen säger att det är. Skit och elände. Töntiga kändisar, våldsamma ungdomar, dåligt väder och låtsasbröst. Med andra ord utmärkta förutsättningar för att inte uppföra sig eftersom alla andra är ändå helt dumma i huvudet.

I fredags var det födelsedagskalas hos Soffan med hundra sorters kakor och tusen kilo sockerchock. Runt 03-snåret gick jag på speed på Spy Bar och alla var franska porrfilmsproducenter eller svennesvennar som hette Viking Krig. Sen blev det festival i Rågsved tills jag fick HIV i handleden, spanska sjukan och skabb och det är där nånstans vi befinner oss idag.

tisdag 17 februari 2009

ALLT DET SOM FINNS DÄR MEN SOM JAG INTE VILL KÄNNAS VID 1


Det jag hela tiden kämpar för är någon slags frihet. 2009 och vita medelålders män är fortfarande överrepresenterade. Själv är jag fortfarande felknullad, störd och förbannad. Happy New Year! Jag sprängde Alla Hjärtans Dag men fick ändå rosa, kommersiella hjärtan nerkört i halsen.

Ut ur strukturerna och de definierade kropparna. Ut ur de indoktrinerade hjärnorna. Kampen fortsätter har jag hört, men bieffekterna är schitzofreni, förakt och könskrig. Kvinnlighet är konstruerat och jag vet det. Jag har sagt det tusen gånger tidigare, jag tror inte på det här med kön, men det är inte något som jag vet hur jag ska förhålla mig till. Mitt (icke godtagbara men ändå (inofficiellt) medvetna) förhållningssätt är att jag (smyg)föraktar/förskjuter alla egenskaper jag förknippar med kvinnlighet i hopp om att bli människa. Samtidigt åtnjuter jag offerrollen/de sociala "fördelar" som förtrycket mot "kvinnan" innebär. Gömmer mig bakom konstruerade könsuttryck för att slippa ta konsekvenser som människa. Here we go again självrannsakan. Hänsyn bör då tas till att jag fortfarande är en priviligerad jävel med tanke på att jag är vit, har en medelklassig bakgrund och funktionabel kropp. En av anledningarna till varför jag överhuvudtaget kan sitta här framför min MacBook och fundera över saker som dessa.

Min kropp fungerar som det yttersta tecknet för svaghet. Ett tag försökte jag lösa det med muskler, vilket för stunden kändes bättre, men som egentligen inte förändrade nånting. Jag förkroppsligas. Pattar, fitta, röv med tillhörande egenskapsförväntningar. Jag kommer aldrig undan definitionen som kvinna och dess konsekvenser. Vet inte om jag känner den generaliserade känslan just för att jag har generaliserat den utifrån kön, eller om jag bara har intellektualiserat känslorna utifrån vad jag uppfattar som att tänka/känna som en människa. Jag försöker upphäva kategoriseringen av kön samtidigt som samma kategorisering styr mitt liv. Mitt medvetande finns där hela tiden. Men i praktiken värderar jag mig själv utifrån just de konstruerade förväntningar jag kämpar för att stå utanför och blir såklart sepe. Vad håller jag på med? Vad håller vi på med? Vi ska ju inte ta makten, vi ska krossa den! Hej och hå, jag teoretiserar maktdiskurserna men lever likväl som en liberalfeministjävel vars mål är att ta sig in på spelplanen istället för att förändra den.

Försöker tänka mig ur strukturerna, skriva mig ur det förutbestämda och leva utanför livet. Hitta ett annat slut. Jag letar efter friheten men blir allt mer fast. Om acceptans är lösningen på livet vill jag inte vara med längre. Jag försöker säga till psykologen att jag är livsless och inte deprimerad. Det är ett tillstånd i protest snarare än i destruktivitet. Helvete vad jag vill vara sexton, naiv och överpositiv igen. Österrike 2001, var tog du vägen?

Det finns inget slut på den här diskussionen. Men iallafall. Sorry världen. Jag kommer aldrig bli prinsessan på ärten. Då är jag hellre prinsessan som bjuder ut stjärten. RIOT NU FÖR HELVETE!!!!!!

fredag 13 februari 2009

VI HAR KONSTEN FÖR ATT VI INTE SKA DÖ AV VERKLIGHETEN




Art: Phantom/Andrea Crews

"Man måste ha en stark och tydlig motsättning inom sig om man ska utveckla kunskap"
(Martina Lowdén/Allt)

onsdag 11 februari 2009

REVOLUTIONARY BUT WANGSTAH


Art: Thomas Cap de ville

Stora beslut, stora förändringar.
Återigen hårda ord och besvikelser. Följande bör tas i beaktning:

De fem härskarteknikerna


1. Osynliggörande
- Ignorera "motståndaren"

2. Förlöjligande - Dra uppmärksamheten från sakfrågan till "motståndarens" person.

3. Undanhållande av information - Utestäng personer från viktig information så de känner sig underlägsna.

4. Dubbelbestraffning - Att försätta någon i en situation där alla handlingsalternativ kritiseras.

5. Påförande av skuld och skam - Att få någon att skämmas eller känna att hen har sig själv att skylla för saker hen kritiserar. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.

---
Dead Prez igår. Fett som fitta. Jag borde dock räknat ut att jag inte borde ha lämnat S och H ensamma kvar hos mig. När vi kom hem för efterfest var köket fullständigt förflyttat till vardagsrummet, och vardagsrummet till köket. Byggjobbarna som bytte ut gasspisen imorse tyckte att jag var snäppet dum i huvudet när jag öppnade i t-shirt och trosor, med knullrufs och smink ner till pattarna medan jag försökte förklara att det var fest igår och att mina kära vänner gjort ett practical joke och flyttat om hela lägenheten. Sen gick jag och la mig. Igen.

Östgötskan och micropajen kommer tas till oanade nivåer den här våren. Ny sambo från och med i mars. Rave to the motherfucki'n grave!

måndag 9 februari 2009

EFTERKONSTRUKTIONEN



Photo: alexandrajernberg.com

Det är många dagar sedan nu. Jag borde skriva något genomtänkt men genomtänkta saker har aldrig varit min grej. Saknar dig och dig och dig. Det är många saker som inte fungerar och jag är en av dem. Är perspektivisering en överlevnadsstrategi eller distansering från en oönskad verklighet? När jag letar letar efter känslan finns det foton som säger att det var bra men egentligen har jag ingen aning.

Efterkonstruktionen. Efterkonstruktionen. Efterkonstruktionen.

Jag är så mycket bättre på att säga Din Mamma.

fredag 6 februari 2009

GO SHORTY IT´S YOUR BIRTHDAY

Design, styling and art: Eljest Art Collective
Photo: Alexandra Jernberg

SMS till Paris kl 03.06: Jag vill spöa en folkpartist nu. På MAX!

Pannkakstårtekalas, 6-liters vinbål med för mycket saftkoncentrat, kalasmuggar och bra jävla musik (Britney Spears, femton tusen remixar och min vän 50 cent). Jag reflekterade ett antal gånger över att det kanske bara var jag som hade kul. Men jag fyllde fan år, hade det största glaset och för en gångs skull sket jag fullständigt (försökte iallafall) i om folk hade roligt eller inte. Jag har en ny dator så jag behöver egentligen varken kompisar eller kärlek. 

Tjugo bålglas senare är jag, Paris och T.T på RJD2 och svensk hiphoppublik har nog aldrig varit stelare. Måste nog säga att spelningen var lite av en besvikelse men jag blev bjuden på en jävla massa födelsedagsöl och hånglade i nån soffa istället. Mentalt fyllde jag ju fjorton och då är det helt okej att hångla i hörnet på discot och jobba på sitt kroppsliga förfall (idag kan jag sammanfattas till en 75-årig Kurt Cobain). Någonstans där det oskyldiga fjortishånglet började spåra ur bestämde vi oss för att gå hem istället och alla vet ju att sträckan mellan Berns och min lägenhet efter klockan tre på natten betyder svineri på MAX vilket också var fallet även denna gång. I matväntetidens rastlöshet upptäckte jag att alla såg ut som Sverige Demokrater eller SMRare och bestämde mig för att ta mitt samhällerliga ansvar och spöa dem. Detta förhindrades dock av T.T som tydligen hade fått någon form av förnuft tillbaka, alternativt bara var hungrig och väldigt mån om att faktiskt få äta den där veggieburgaren i lugn och ro. Slutligen lyckades jag ändå ta mig ur beskyddandet men kom så mycket längre än att fråga några trötta hiphopare om vad de hade röstat på i senaste valet. När jag fick svaret Folkpartiet drog jag en monolog om att det fan i mig är samma skit som Sverige Demokraterna, att man lika gärna kan stoppa upp sitt röstkort i röven och att jag ska göra revolution, bara det att jag ska äta lite först. 

Sjukt mycket tack för all uppvaktning allihopa. Sen suger jag på att svara på alla dessa sms men ni är KÖÖÖNG ska ni veta!

tisdag 3 februari 2009

I HOPE YOU ARE AS HAPPY AS YOU´RE PRETENDING

Styling, art and design: We Are Eljest
Photo: Jenni Sandström Lindberg

Kristofer frågade mig vad fan jag gör i Stockholm egentligen och jag svarade att det undrar jag också ibland. Jag har dock prövat en massa andra ställen också och det blir ju faktiskt aldrig bättre nån annanstans ändå. 

Officiellt sett jobbar jag med mode, men jag hatar mode. Det jag egentligen sysslar med är att infiltrera mina politiska ambitioner genom ett uttryckssätt som visserligen är både kapitalistiskt och kommersialiserat, men ack så kul och tacksamt att problematisera. Samtidigt som man också får möjligheten att leka snygg. 
Jag hatar snygghet också. Och perfektion och prestation och alla jävla ytliga människor på Berns. Och sen en massa, massa mer. Redan nu vet jag att jag ska gå på Berns både imorrn, på torsdag och på tisdag. Jag har haft ont i magen hela dagen och tänkte att det var för att jag ätit mat som man ska enligt kostcirekeln hela dagen. Sen kom jag på att det säkert var HIV jag hade fått så jag började undersöka fittan i hopp om klarhet och hittade en tampong som jag inte riktigt har nån aning om när den kan ha knullats in. Men i min minnesförlust måste jag ha glömt bort att jag hade mens och det är kanske något allvarligt fel på mig ändå.  

På torsdag fyller jag iallafall tjugofyra år. Det enda som tyder på nån form av mognad verkar vara ett införskaffande av hårborste vilket är något jag inte haft sedan jag var femton. Jag tror visserligen inte på vare sig det här med ålder eller kronologiska ordningar men jag kan tänka mig att underordnas sådana kategoriseringar så länge jag mutas med pannkakstårta och paket. Hur det är tänkt att jag ska kunna leva det här livet vet jag inte.

måndag 2 februari 2009

ADAM TENSTA WE KNOWS THAT YOU´RE COOL


Alex sa till mig att det som är så bra med att ha en Macbook är att då vet man att man iallafall har en sak som fungerar här i livet. Och med facit i hand sitter jag alltså här med ett dysfunktionellt förflutet, såväl materiellt som immateriellt, men som det nu äntligen är slut med. Jag har en ny dator och nu ska jag sitta och runka åt teknikens skönhet resten av mitt (patetiska) liv. 


söndag 1 februari 2009

LÖSNINGEN PÅ LIVET

Artist: Banksy

Jag har hittat lösningen på livet!!!
Den är materialiserad i form av en fallfärdig, nerklottrad kolonikott med utsikt över en gul lyftkran på Rågsvedsskroten. Där ska jag sitta och hamra och lyssna på The Get Up Kids i en 90-tals bandare och bli en harmonisk själ i takt med att mina egenplanterade jordgubbar växer. Helst skulle jag vilja ha en prickig Grand Danois som kompis där också så skulle mitt liv säkerligen vara fulländat.

Den här helgen har inbegripit en hel del nya erfarenheter:

1. T har bajsat på min toa och officiellt kommit ut med att inte längre vara kool
2. Jag har ägnat mig åt aktiviteter som nog klassas som närhet, vilket gjort mig både generad och nervös!?!
3. Jag har ätit middag till frukost samt varit riktigt glad!

Nu äter jag Fröigmackor, lyssnar på In this Club med Usher och saknar Shorty. Tror att jag håller på att bli blödig. Det var väl på tiden.