torsdag 28 maj 2009

FUCK YOU

Photo: M.I.A

Blev lurad att se på fotboll igår. Trodde vi skulle hänga i Vasaparken. Blev assur och skrev Din Mamma med mensblod på storbildsskärmen. Sen skrek jag Bajjen Bärs och Rakade Brudar och gick hem. Typ

söndag 24 maj 2009

GO SHORTY IT´S YOUR BIRTHDAY






We´re gonna party like it´s your birthday

lördag 23 maj 2009

---

Photo: Larry Clark

torsdag 21 maj 2009

BEACH 2009



Slutresultatet får ni se i verkligheten. Sista bilden försvann visst.

Läste i Vecko Revyn att det var långt hår som gällde i sommar.
Drabbades av ett akut utseendefixeringskomplex.

Klart att jag inte duger som jag är.

Kom fram till att jag var tvungen att göra en hårförlängning.
Övertalade David att raka av sig håret.
Det långhåriga modet var ändå könskategoriserat.
Tog det överblivna håret och gick till City Hair Extentions.
Skulle bli för dyrt att köpa nytt fräsht löshår.
Och så är jag ju ganska ekologiskt av mig.
Så dom sydde fast Davids gamla hår i mitt.
Nu har jag fyra decimeter långt könshår.
Det kommer fladdra sådär vackert i vinden när jag springer i min minimala bikini på Stockholms alla algförgiftade stränder.
Precis som på en omslagsflicka i Vecko Revyn.


SOMMAR, SOL OCH KORT TAJT KJOL



LEEEJNKÄÖPING!

måndag 18 maj 2009

SUSPENDERING AV IDENTITET

Photo: Larry Clark

Stripigt hår och otvättade kläder.
Orkar inte försöka vara snygg längre.
Grå påsar under ögonen och såriga nagelband.
Tror att jag kollar på TV men det är tydligen mitt liv.


fredag 15 maj 2009

WHERE YOU GONNA RUN TO?



Photos: 1. Emanulle Beart & 2, 3. Ellen von Untwerth

I wish I knew
How it would be to feel free
I wish you could know
What it means to be me

torsdag 14 maj 2009

VILLA, VOLVO OCH (STORHETS)VANSINNE


Photo: 50 cent in Linköping

Jag drömde att Adam Tensta tvingade mig att ta heroin inatt. Han sa att det skulle göra mig normal.

Idag har jag kört stadsjeep i 140 på 70-vägar, lyssnat på dunka-dunka på högsta volym och varit jävligt fly. Funderar på att börja göra radiohiphop. Spela in en jävligt fet video med massa snygga bilar och brudar och ha ungefär lika mycket självdistans som Mange Schmidt. Sök på hiphop på Google, wikipedia, Youtube eller whatever och du kommer utan tvivel få upp en bild på mig. Jag fucking ÄR hiphop.
Två dagar i småstaden verkar med andra ord göra mig gott. Verkligen. Eller om man omformulerar det där: Två dagar av mer eller mindre enbart umgänge med mig själv verkar verkligen göra mig gott. Eeh.
Den dagen jag blir tillräckligt rik för att lägga alla mina pengar på en 50-års-kris-asdyr-BMW med skinnklädsel. Snälla någon, skjut mig.

måndag 11 maj 2009

GICK OCH LA MIG MEN SOMNADE INTE. JAG LÅG OCH TÄNKTE PÅ NÅT MEN KOM ALDRIG FRAM TILL NÅNTING

Photo: Ellen von Unwerth

"Som vanligt tyckte några av mina vänner att det var tråkigt att leva.
Som vanligt ville alla bara dö.
Själv hade jag ett obehagligt sår i munnen där all mat fastnade när jag åt. Jag ville varken det ena eller det andra. (---)
Som vanligt var det höst och ingen visste nånting.
Som det alltid hade varit skulle som vanligt alla dö."

"Klådan som bara finns nånstans. Mina torra fingrar och såren på nagelbanden. Vankandet mellan dom två tomma rummen jag hade att vanka emellan. Allting var ihåligt och vattendropparna ekade i mitt huvud. Klockan tickade och jag var tvungen att pilla på mina små sår på nagelbanden och det blev bara värre. En lite bloddroppe fick jag slicka bort från fuck-you-fingret.

Jag hade varit hemma hos en tjej jag lärt känna. Vi hade knullat men ingen av oss hade känt oss särskilt tillfredsställd. Precis efter vi var klara hade hon råkat prutta jättehögt. Det blev en konstig stämning och ingen av oss visste riktigt om vi skulle hålla för näsan, för det luktade väldigt äckligt. För att lätta upp stämningen lite, för vi kände ju inte varandra så bra, pruttade jag också. Nu luktade det verkligen äckligt och vi log och tillåt oss att hålla för näsan. Vi sa ingenting. Hon gick in på toaletten som låg brevid sängen och satte sig och bajsade. Jag tände en cigarett. Det var alldeles tyst i den lilla lägenheten och man kunde höra när bajskorvarna plumsade i vattnet. Jag tänkte att jag kanske var bög. Att det ungefär skulle vara samma sak att göra det med en kille. Hon bad mig att tända en cigarett åt henne. Det var bara ett tröstknull, ingenting spelade så stor roll. Stämningen var håglös och tråkig. Jag visste att hon ville att jag skulle gå, annars hade hon väl inte suttit och bajsat. Jag letade efter mina kalsonger och ställde mig på alla fyra för att kunna titta under sängen. Jag var naken och råkade visst vända rumpan rakt upp i ansiktet på henne, men hon satt bara kvar på toaletten och bajsade och sa ingenting. Det kan inte ha varit en så trevlig syn. Sen fick jag på mig kläderna, sa hejdå och gick hem. Hon sa inte hejdå utan nickade bara och sa nån kort stavelse som jag inte hann uppfatta. Jag kände mig verkligen torftig och alldeles skrynklig.

Sen kom jag hem och det var alldeles tyst, det enda jag hörde var det där droppande vattnet och den där tickande klockan. Jag betalade säkert dubbla vattenräkningar för det där droppandet. Jag kände en klåd inuti mig och allt vara bara tomt och ihåligt. Jag satt på en brun kartong och hade sönder mina nagelband. Ibland lyckades vattnets droppande och klockans tickande hamna i takt. Då kunde jag försöka le, men det gjorde ont. Jag klädde av mig naken och ställde mig att titta ut över staden där trafiken rörde sig. Klockan var bara halv sju på kvällen och det var mörkt. Jag hade tänkt sätta på mig rena kalsonger men kunde inte hitta några. Jag gick ut i köket och tog fram en gryta jag hade lagat några dar innan. Jag åt den kall men hade inte nån värst aptit. Det smakade ingenting.
Jag vaknade av att det ringde på dörren. I halvt sovande tillstånd, utan att tänka på att jag fortfarande var naken och måste ha somnat i köket, sprang jag mot dörren och ryckte hastigt upp den. Där stod Jehovas Vittnen och frågade om dom fick komma in. Jag var naken och hade gryta i skägget. Klockan var halv nio på kvällen och jag råkade visst kissa på mig. Kisset kom på Jehovas, jag bara stod där och stånd hade jag också."
Text: Utdrag ur "Till slut fick jag ont i ögonen" av Isak Sundström
Bra bok. Läs den

söndag 10 maj 2009

onsdag 6 maj 2009

VÅR, KÄRLEK OCH PEDOFILER


När det är vår blir alla glada och nykära. Jag blir sur och tycker att alla är asfula . Förutom stora hundar då. Dom gillar jag. Känner mig lite som en pedofil som står och lurar på barn i buskarna. Bara det att det är puckade hundvalpar jag lockar till mig med godis, istället för puckade barn.

tisdag 5 maj 2009

---


Freedom´s just another word for nothing left to lose

måndag 4 maj 2009

GÄSTBLOGGAREN TOMMY TRASH SKRIVER OM MÄNSKLIGHETEN

Det var länge sedan någon gästbloggade nu, så jag bad en god vän förlösa sin hjärna och skriva ner något till denna arma blogg. Om det är någon annan som känner sig peppad att gästblogga är det bara att höra av sig!

---
Komplikationsannonsering

Det blir bara tydligare och tydligare att allting gått jävligt snett, både om man ser det ur ett samhällsperspektiv eller på ett mer personligt plan. Jag vet inte längre om jag egentligen känner någon som verkligen mår bra. Alla är trasiga och det är svåra pussel av människopsyke att sätta ihop. Det verkar liksom inte gå att lappa ihop alla trasiga delar hos desillusionerade vänner. Och många svar är svåra att acceptera, ännu fler frågor kommer aldrig få några svar. Det vardagliga livet är ganska komplicerad skit och det går nog aldrig att komma ifrån.

Men det finns faktiskt strukturella problem som ökar ångesten och som man borde kunna ändra på. Det är redan ältat till döds men problemen kvarstår; typ tre personer äger 110% av alla ekonomiska tillgångar, fyraåringar i Sri Lanka jobbar 20 timmar om dygnet med att sy dina nya sneakers och din chef styr hela ditt liv medans Wanja sitter och slickar hela Svenskt Näringsliv i örat. Unt so weiter.

När man börjar spåna kan jag liksom inte komma ifrån tanken att mänskligheten är en buggig jävla betaversion. Detta fick ytterligare fäste hos mig då jag för ett tag sedan råkade fastna på ett avsnitt av vetenskapens värld när jag satt och zappade förbi skitprogram efter skitprogram en vanlig slökväll. En forskare hade följt en flock av någon slags apa (jaja, jag kommer inte ihåg vilken men dom bodde i träd och sådär. Jag är ingen zoolog direkt.) som hade gjort sig av med hela sin hierarkiska struktur. Överför man den klassiska höger-vänster debatten ur ett borgerligt perspektiv på dessa stackars apor kan man ju kanske förvänta sig att de gick ett tragiskt öde till mötes. Men tvärt emot den mer eller mindre allmänt godtagna hypotesen så levde dessa djur i till synes häpnadsväckande harmoni och verkade ha det asgött.

Samtidigt kommer forskningsresultat som visar att desto mindre inflytande vi har på jobbet och livet i stort, desto mer stressade känner vi oss. Och att den relativa fattigdomen, dvs hur vi står oss ekonomiskt mot andra i vårt närområde, också är en stor stressfaktor. Det rimmar jävligt illa med den utveckling vi kan se med växande klassklyftor och hela maxa-allt-köp-och-släng hetsen. Snart är väl hela stockholm ett inglasat heron city – ska du lämna lägenheten så måste du köpa något.

Det känns surt att vi inte ens klarar av att bygga ett vettigt samhällsklimat med all erfarenhet vi har och all tid som lagts ner på att sitta och grubla och filosofera. Jag menar, kom igen, apjävlarna grejar det. Vi är helt klart en betaversion. Ska det vara så svårt att se att vi lever i en lögn och hittepå-utopi i elfte timmen?

Jag måste dock erskänna att jag är lite peppad på någon slags undergång. Tänk själv att cruisa runt i en gammal mattsvart amerikanare i ett postapokalyptiskt stadslandskap där ytterst nihilistiska människor iförda nån slags blandning av polsk crustmundering och twisted sisters outfit härjar runt. Sweet!

Nu ska jag maila Sverker på plus och se om han kan hjälpa mig att reklamera mig själv. / Tommy Thrash

lördag 2 maj 2009

ALL I DO IS PARTY