Foto: Alexandra J/Eljest Art Collective. Modevisning Nordiska Museet "Islamic Fashion" med Eljest, Diana Orving, Highlights mfl.

Idag är en sån där dag då man har så sjukt mycket att göra att man skiter i allt sitter och tar sig på pattarna hela dagen istället. 

  

ELJEST ART COLLECTIVE PÅ DEBASER PÅ LÖRDAG + HÅLL KÄFTEN

Igår på badhuset kollade en tant på mig med äcklad min och sa att jag var fruktansvärt ful i alla tattueringar och att jag såg sjuk ut. Eftersom tatuerade människor oftast är knarkare och kriminellt avskum tog jag tag i kärringjävelns hår och dunkade hennes skrynkliga huvud mot kakelväggen. Hon föll ihop i sitt eget könshårsavfall vid golvbrunnen. Jag gick ut till badvakten och sa att gammtanten halkat i dushen. Typ

ELJEST ART COLLECTIVE på Debaser Medis på Lördag! SBC mfl (Supreme, Lorentz & M. Sackarias, Coco Taxi...) står för musiken och Eljest sköter konsten.

Vad händer när offret blir till bödel, och bödel blir till offer? När förgivettagna stereotyper hamnar i ett annat sammanhang och ställs inför en förändring? Den som lever (läs: inte är för full) på lördag får se.

FOLKÖL OCH DYSFUNKTIONELLA RELATIONER

Jag ska köpa en russel atlethic tröja, fulblondera håret och använda vitt svettband, adidasbyxor och filaskor livet ut. Eftersom folk i största allmänhet är lika dumma i huvet som dom var på högstadiet borde det vara helt rättfärdigat att få klä sig som då, vara jävligt odräglig och slå folk på käften. Jag trodde man skulle komma ifrån småstadsfenomenet genom att flytta till en storstad men det är precis samma statussystem här. Man är kool om man jobbar i klädbutik eller känner någon som spelar i ett band. Alla relationer är ytliga och dysfuktionella för folk är uppgtagna med att vara häftiga och skydda sig från sina uppfuckade känslor. Sen tar man en öl till och hittar nån att knulla för att få bekräftelse på sitt lyckade jag.

Nästa gång ni ser mig på Berns är jag där med mitt kickersgäng, har filaskor, bortnoppade ögonbryn och basebollträ. Anmälningar till gerillakickersgruppen tas emot tom. onsdag. Motivering till varför du vill vara med bör medfölja.

BOMBLISTA TOPP 3
1. Karlaplan
2. Stureplan
3. Hela Stockholmslän

DESIGNING GOOD LIFE

Foto: Andrea Crews

Jag ser ut som en batikmönstrad tjackpundare från 83 och modebranchen har aldrig nånsin varit mindre flashig. Vi producerar en klädkollektion i enbart ekologiska och recyclade tyger vilket innebär (ekologisk) färgning av 50 meter tyg, vattenslangar, norrländska obygden, skyddsutrustning, arbetsläger, kattallergi och ärtsoppefisar. Med andra ord  sliter vi som in i helvete för att kunna göra det vi gillar och göra det på ett schysst sätt (hela produktionskedjan). Ekologiskt är ju jättebra och dessutom jävligt hippt nu när Elle har skrivit att det är det.  Västvälden måste börja ta sitt ansvar sägs det. Jag vill mest bara ha kul. 

Den här ekologihärvan känns dock många gånger enbart som ännu ett nyliberalt påfund för att kunna rättfärdiga det västerländska överflödet. Ekologiska klädkollektioner i all ära. Nu kanske jag kommer till himmelen och jag kommer säkerligen vara fett stolt när allt det här är klart.  Det är dock svårt att komma ifrån att vi fortfarande prostituerar oss lika mycket till kapitalismröven vi hatar, samt att vi göder på konsumtionssamhällets vidareutveckling. Återigen tillbaka i stadiet där man skjuter sig själv i röven vill säga. Som vanligt blir jag schitzo och pendlar mellan att tycka att det är bra att göra så gott man kan/orkar till att bara vilja skita i allt och hoppas att jorden går under så snart som möjligt. De senaste åren har tillfallit alternativ två, men fortfarande har jag lite för mycket präktig uppfostran i mig för att köra på det fullt ut. 

Hur som helst sitter jag nu här med ekologisk mjölk, ekologiska tyger, och ekotvättmaskin och analyserar sönder livet. Fortsätter shoppa mig lycklig och supa mig snygg.  

NERSPYDDA DRÖMMAR OCH APPLICERADE KÄNSLOR

Foto: Alla dagars stilikoner - Salt N Pepa

Det är svårt att tänka utanför tankarna, känna utanför känslorna och leva utanför livet. Alla upplevelser genomsyras av applicerade känslor och jag befinner mig ständigt på gränsen mellan människa och kaos. Det finns som aldrig några enkla samband mellan det jag vet och det jag känner, och det är förbannat svårt att leva när ens hjärna ingår i en korrupt sammansvärjning med ett hegemoniskt samhällssystem och begränsande kategoriseringar. Allt för många gånger kommer jag på mig själv med att känna saker jag förväntas känna. 

Jag agerar utifrån sätt jag förväntas agera på och hanterar situationer utifrån den mall jag förväntas fungera efter. En malljävel  som jag omedvetet inordnas i och som innehåller osynliga maktstrukturer vad det gäller allt ifrån kön, klass och kroppsfunktionalitet till ålder, etnicitet och geografisk plats. Hela tiden påverkad av redan levda erfarenheter och acklimatiserande till rådande normsystem och jag är sjukt less på att kvävas av applicerade känslohelveten som gör mig till ett radiostyrt, självförstörande rövhål.  

Fortsättning följer på det här ämnet. Nu ska jag vredesonanera.

MAD FASHION

Plåtning med Less Common. Foto/Jenni S, Styling/Eljest Art Collective

Nej men då kommer man helt plötsligt på sig själv med att käka kött, tjuvsnusa och kolla på porr. Hade jag vetat det här när jag var sjutton hade jag garanterat spetsat mitt huvud på en påle och min själ hade varit såld till djävulen för evigt. 

Tilläggas kan också göras att det nu för tiden även sladdas runt i en schrimp-pimp bil från det tidiga åttiotalet i Vännässkogarna och att Britney Spears är 2007 och 2008s svar på Ulrike Meinhof. Skoteroveråler, svett och blodpudding är helt enkelt synonymerna för designing good life och funky freakin määäd fääshion!

FÅFÄNGANS RÖVHÅL

Foto: Thomas Cap de ville/Andrea Crews

Plattången är tillbaka i vårt hushåll och äntligen slipper jag förgäves slicka den ytliga fåfängans röv i bedjan om en bra luggdag. Det är tillräckligt svårt att må bra som det är. Ser man då ut som en präktig ungjävel från 7th Heaven varje gång man tittar sig i spegeln känns självmordsbombning av världen som en allt mer lockande problemlösare.

Nån sa att man blir kvinna när man börjar blöda ur fittan. Min hjärna förblöder. Vad blir man då?

BAJJEN, BÄRS OCH RAKADE BRUDAR

Teenangst och tubsockar. Jag försöker övertyga mig om att lycka kan materialiseras till snygga outfits, kåta könsorgan och MSTRKRFTs Bounceremixar på repeat resten av livet. Men sen kommer den där förbannade analysen och samhällsproblematiseringen.
Stunder av frid handlar om stunder av reducerad hjärnverksamhet. Jag mår bara bra när jag inte tänker. Som försvarsmekansism försöker jag bli en ytlig slyna och supa bort mina tankar. Ibland går det till och med fantastiskt bra. Men sen kommer som sagt den där förbannade analysen och samhällsproblematiseringen. Och sen kommer man på sig själv med att sitta och tjuta till en smörig rnb´låt i patetiska önskningar om att frälsas av den heterosexuella tvåsamhetens lyckoillusion. Länge leve tjyvsnusandet!

INTERNETTANDETS OLIKA DILEMMAN - EXTENDED VERSION

Foto: Alexandra J/Eljest Art Collective

I och med dessa texter rakt ut i offentligheten kommer jag återigen skjuta mig själv och alla andra i röven. Ordbajseri för överlevnad betyder inte särskilt många välformulerade eller igenomtänkta texter. Detta får till följd att den här bloggen, precis som förut, kommer innehålla en hel del smaskens som en rationell människa eventuellt borde ha hållit för sig själv. Som jag tagit upp tidigare har jag dock gjort valet att inte vara så värst rationell, sympatiskt eller behaglig i min skriftliga framtoning. Detta som en god utmaning till både mig själv, och den allt för ofta präktiga integriteten. Det jag skriver förefaller såklart vara en del av mitt mer eller mindre retuscherade (privat)liv, men tilläggas måste göras, att berättelsen om verkligheten är just en berättelse, det vill säga, tolkningar och konstruktioner.

Ord skapar meningar. Meningar som kan fyllas med mening. men som också ständigt kommer stå under påverkan av den samhällsstruktur som orden befinner sig i. Det skrivna ordet tenderar ofta att ge sken av att vara den enda sanningen, ett problem som uppenbarar sig i allt från nyliberala nyhetstidningar till personliga bloggar. Detta medför en ständig risk att en subjektiv verklighet uppfattas som objektiv/sann/äkta etcetera, vilket i sin tur skapar/återskapar vissa föreställningar i samhället. Detta är något som bör tas i beaktning för att förtydliga att den skrivna texten om människorna som förekommer i den här bloggen inte helt och hållet bör likställas med de levande personerna bakom dessa berättelser, just eftersom de som sagt bara utgör en del av livets alla berättelser.

Problematiken ligger i att det tycks vara en omöjlighet att komma ifrån det faktum att allt som skrivs medför en risk att stereotypisera, normera, skapa och återskapa föreställningar om rätt och fel, sant och falskt. Jag hoppas iallafall att den här bloggen kan tolkas och uppfattas som en utbjuden livserfarenhet snarare än skvallerföda och-/eller förordningar om det rätta livet.

"Ge upp är inte svaret, fucka upp är det!"

HETTMA IS BACK

Hettma is back. Nästintill lika stort som om 2pac kommit ut ur garderoben och återuppstått samtidigt.
Det får firas med Leila K - C´mon now. Fet låt, feta outfits.

Gott folk, välkommen tillbaka! Thöög life, bhöög life!