Den polska HIVen har tagit mig med storm. Tjackhostan har nått oanade höjder. Snart har jag nog snytit ut de sista beståndsdelarna ur hjärnan. Efter år av sönderanalyserade, öl och alldeles för mycket härj är det dock inte så mycket mer än en gegga av gult snor kvar. Febern har dessutom gjort mig till ett apatiskt flyktingbarn men p väcker mig med jämna mellanrum och ger mig godis o mat. Flyger hem imorrn och jag kommer definitivt vara ett vrak. Grå under ögonen, smutsiga rökluktande technoklubbskläder, brutet knä (hoppade ut ur den ashöga lastbilen) och så den polska HIVen. Som jag sagt förut är det svårt att må bra och ha kul samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar