Art: Berlin Street Art, Reclaim Your City
Igår låg jag och funderade över hur saker och ting nånsin kommer att kunna bli kul igen nu när livet inte längre kommer vara en urballad labyrint i Berlin. Att ha feber är nämligen ungefär som att vara misslyckat bäng. Man blir utvecklingsstörd och apatisk. Samtidigt som man tänker för mycket, halvhallucinerar, och inte vet vart man ska ta vägen. Efter ytterligare en natts kallsvettande med drömmar om inbördeskrig och massa bestick i min röv har jag nu tryckt i mig värktabletter och blivit någorlunda normal igen. Det är sol, jag är sjukt peppad och Jessica har just gjort en latte till mig. (ja, jag har äntligen blivit mogen nog att börja dricka vuxenvälling).
Denna dag är tänkt att ägnas till att skriva ett oemotståndligt brev till bostadsrättsföreningen om att göra om hela innergården och källaren till en gigantisk labyrint. Samt göra om vinden till en tvåvåningsklubb varav den övre delen ska vara uppe på taket. Jag tänker även göra klart för dem att byråkrati och tillstånd egentligen inte är min grej och om dom inte går med på det så kommer de troligtvis få vissa kommande problem med Den Nya Ungdomsrevolts Maffian. Och att de svartklubbsindikationer de inom en snar framtid troligtvis kommer att uppmärksamma är lika bra att vänja sig vid. Annars finns de stora risker/chanser att fastna i livets Labyrint. Den här våren kommer att bli förjävla bra.
2 kommentarer:
fy fan vilken plan! jag e peppad to the max.....fast prio ett är att bli av med den här fågelinfluensan vi har dragit på oss. fy fän. jag krigar mot FARC-gerillan och du kör inbördeskrig. Vart ska det här sluta. Nej nu ska jag försöka sova lite fortfarande pepp på vodkafest ikväll.
hahaha. sepe. då kommer din sjukdom bara bli som min. stagnera över alkoholen och sen komma tillbaka i dubbeldos. mitt liv i rosa ikväll. det är lördagsfest om nåt. sjukt bra film!
Skicka en kommentar