Att ha kul är inte lika med att må bra, men jag vet att jag var glad. Jag tror att du var det också.
Ge upp är inte svaret. Fucka upp är det.
Det blir aldrig som man tänkt sig och jag letar efter svar i ofullkomliga romaner. Hittar stycken av mig själv i olika sammansättningar av ord men kan inte läsa mellan raderna. Alla dessa litterära fantasier. Alla dessa levda erfarenheter. Ingenting är fritt.
Mitt tillstånd är inte ett sjukdomstillstånd. Det är snarare ett tillstånd av extrem klarhet, av starkt vitt operationsljus på alla ord och ting och kroppar och identiteter.
Var det så du kände? Det är nog så jag känner.
Du får skriva nya saker, du får hitta på nya slut. Det måste inte sluta såhär.
Några skriver gästlista. Andra skriver bomblista.
(Fantasi, Verklighet och Drömfakulteten)
3 kommentarer:
Den mörkaste passagen i livet är också den klaraste. Andra tror att man vandrar i mörkret, medan man själv tittar i mikroskop och förstår varenda liten repetition i alla världens mönster.
Jag ska hitta på fortsättningen, det här är inte slutet.
FANTASI, VERKLIGHET, DRÖMFAKULTETEN.
Fortsättningen ja. Har slutat leta efter den nu. Ett tag letade jag efter den. Ett tag trodde jag inte att det fanns någon alls. Men det är bara det att om man ska kunna fungera får man helt enkelt skapa sig en egen istället för den som man har fått sig tilldelad. Nu jävlar! (Var fan tog tonårsrevolten vägen?) Reclaim the streets borde utvecklas till Reclaim Life!
Jag är glad att jag mår bra, jag är verkligen det. Jag vet inte om det är naivitet, jag tror aldrig att jag kommer att se klart, jag vet inte om jag vill se klart. Jag har aldrig vågat se klart, jag tror att det gör ont, gör det det?
Jag vill inte ha ont, så visst, en del av mitt liv går ut på att undvika ont, ibland får man ont ändå.
Det är mycket som är helt galet, så mycket som är fel, jag kanske har fel om felen.
Det här är jag, och jag vet inte vad klart är, jag är inte klar, undra hur
Skicka en kommentar