Det jag hela tiden kämpar för är någon slags frihet. 2009 och vita medelålders män är fortfarande överrepresenterade. Själv är jag fortfarande felknullad, störd och förbannad. Happy New Year! Jag sprängde Alla Hjärtans Dag men fick ändå rosa, kommersiella hjärtan nerkört i halsen.
Ut ur strukturerna och de definierade kropparna. Ut ur de indoktrinerade hjärnorna. Kampen fortsätter har jag hört, men bieffekterna är schitzofreni, förakt och könskrig. Kvinnlighet är konstruerat och jag vet det. Jag har sagt det tusen gånger tidigare, jag tror inte på det här med kön, men det är inte något som jag vet hur jag ska förhålla mig till. Mitt (icke godtagbara men ändå (inofficiellt) medvetna) förhållningssätt är att jag (smyg)föraktar/förskjuter alla egenskaper jag förknippar med kvinnlighet i hopp om att bli människa. Samtidigt åtnjuter jag offerrollen/de sociala "fördelar" som förtrycket mot "kvinnan" innebär. Gömmer mig bakom konstruerade könsuttryck för att slippa ta konsekvenser som människa. Here we go again självrannsakan. Hänsyn bör då tas till att jag fortfarande är en priviligerad jävel med tanke på att jag är vit, har en medelklassig bakgrund och funktionabel kropp. En av anledningarna till varför jag överhuvudtaget kan sitta här framför min MacBook och fundera över saker som dessa.
Min kropp fungerar som det yttersta tecknet för svaghet. Ett tag försökte jag lösa det med muskler, vilket för stunden kändes bättre, men som egentligen inte förändrade nånting. Jag förkroppsligas. Pattar, fitta, röv med tillhörande egenskapsförväntningar. Jag kommer aldrig undan definitionen som kvinna och dess konsekvenser. Vet inte om jag känner den generaliserade känslan just för att jag har generaliserat den utifrån kön, eller om jag bara har intellektualiserat känslorna utifrån vad jag uppfattar som att tänka/känna som en människa. Jag försöker upphäva kategoriseringen av kön samtidigt som samma kategorisering styr mitt liv. Mitt medvetande finns där hela tiden. Men i praktiken värderar jag mig själv utifrån just de konstruerade förväntningar jag kämpar för att stå utanför och blir såklart sepe. Vad håller jag på med? Vad håller vi på med? Vi ska ju inte ta makten, vi ska krossa den! Hej och hå, jag teoretiserar maktdiskurserna men lever likväl som en liberalfeministjävel vars mål är att ta sig in på spelplanen istället för att förändra den.
Försöker tänka mig ur strukturerna, skriva mig ur det förutbestämda och leva utanför livet. Hitta ett annat slut. Jag letar efter friheten men blir allt mer fast. Om acceptans är lösningen på livet vill jag inte vara med längre. Jag försöker säga till psykologen att jag är livsless och inte deprimerad. Det är ett tillstånd i protest snarare än i destruktivitet. Helvete vad jag vill vara sexton, naiv och överpositiv igen. Österrike 2001, var tog du vägen?
Det finns inget slut på den här diskussionen. Men iallafall. Sorry världen. Jag kommer aldrig bli prinsessan på ärten. Då är jag hellre prinsessan som bjuder ut stjärten. RIOT NU FÖR HELVETE!!!!!!
5 kommentarer:
Rebellisk anarki är ett romantiskt drömspel (läs vågspel). Men vad vore livet utan drömmar, visioner och lust att förändra?
Jorden skulle bli platt och de som går i blindo ramlar ner i avgrunden, alternativt lever de ett lyckat liv beroende på vilket perspektiv vi väljer.
Man kan vara både rebell och prinessa med både ärt och stjärt utan att falla offer för kön.
Fitta, pattar och röv i all ära. Men du har också en ovanligt smart och tänkande hjärna. Var stolt över det. Var stolt över rubbet.
Jag vet. Det är som ett enda stort skämt, man sitter där och har dragit nitlotten som andra klassens medborgare utan att kunna göra nåt åt saken. Problemet är bara att vi är produkter av detta samhälle själva, och att jag inte orkar vara arg. Håller på och bygger mitt luftslott i stället, hoppas på att det materialiseras, försöker se varendra liten förändring som en seger och firar den. Vet inte vad annat jag skulle kunna ta mig till.... flytta till något avlägset ställe eremit style långt bort från sociala konstruktioner är typ inget alternativ- inte just nu. Jag är rädd man får ta det goda med det onda och bli grymt tung på vägen så man verkligen kan förändra saker när man har den makten. Offra inte dig själv för saken, se det inte svartvitt, du kommer inte palla det är omänskligt.
linn!
bara att du har lyckats obesrvera och utröna dessa strukturer och maktförhållanden är en bragd i sig. så länge man är medveten om sin egen position i detta maktspel och hur förhållandena ser ut runt omkring en kan man påverka. det finnns ju vissa som inte ens kan se "igenom" systemet och förblir därför passiva.
revolutionen kommer inte över en natt och skapas inte genom att vi söker efter ett system utanför systemet. det finns inget annat system än detta. det är här och nu i detta system vi måste förändra. visst det är bra att tänka utanför tankarna osv., men det är också lite grand att fly från själva slagfältet mot en utopi som förblir dröm.
jag tycker du gör ett jätte fint jobb i strävan mot en revolution och en bättre värld! du har fina åsikter och är sjukt fin människa. kom bara ihåg att du inte kan rädda världen själv och att det här inte ska gå ut över din hälsa.
men i det stora hela kan jag också säga: RIOT NU FÖR HELVETE!!!!
LINN!
Jag vill också sörpla vin med dej. jag har varit dunderfökyld hela veckan och sovit bort nästan varje kväll (skit trist) efter hemkomsten från Turkland. Jag funderar starkt på att ta mej till Sophie en stund iaf. Tror du det är lungt om pettan hänkar? Jag slår en pling om vi tar oss dit. Är det nåt roligt som händer annars? Uppdatera mej till livet! Puss
älskar din blogg är själv så jävla förbannad på att man som kvinna tjej brud förväntas vara duktig och ambitiös, råkar man ta för mycket plats är man dödens,oseriös och helt utanför ramen.
är med på din riot nu för i helvette!
Skicka en kommentar