Photo: Ellen von Unwerth
"Som vanligt tyckte några av mina vänner att det var tråkigt att leva.
Som vanligt ville alla bara dö.
Själv hade jag ett obehagligt sår i munnen där all mat fastnade när jag åt. Jag ville varken det ena eller det andra. (---)
Som vanligt var det höst och ingen visste nånting.
Som det alltid hade varit skulle som vanligt alla dö."
"Klådan som bara finns nånstans. Mina torra fingrar och såren på nagelbanden. Vankandet mellan dom två tomma rummen jag hade att vanka emellan. Allting var ihåligt och vattendropparna ekade i mitt huvud. Klockan tickade och jag var tvungen att pilla på mina små sår på nagelbanden och det blev bara värre. En lite bloddroppe fick jag slicka bort från fuck-you-fingret.
Jag hade varit hemma hos en tjej jag lärt känna. Vi hade knullat men ingen av oss hade känt oss särskilt tillfredsställd. Precis efter vi var klara hade hon råkat prutta jättehögt. Det blev en konstig stämning och ingen av oss visste riktigt om vi skulle hålla för näsan, för det luktade väldigt äckligt. För att lätta upp stämningen lite, för vi kände ju inte varandra så bra, pruttade jag också. Nu luktade det verkligen äckligt och vi log och tillåt oss att hålla för näsan. Vi sa ingenting. Hon gick in på toaletten som låg brevid sängen och satte sig och bajsade. Jag tände en cigarett. Det var alldeles tyst i den lilla lägenheten och man kunde höra när bajskorvarna plumsade i vattnet. Jag tänkte att jag kanske var bög. Att det ungefär skulle vara samma sak att göra det med en kille. Hon bad mig att tända en cigarett åt henne. Det var bara ett tröstknull, ingenting spelade så stor roll. Stämningen var håglös och tråkig. Jag visste att hon ville att jag skulle gå, annars hade hon väl inte suttit och bajsat. Jag letade efter mina kalsonger och ställde mig på alla fyra för att kunna titta under sängen. Jag var naken och råkade visst vända rumpan rakt upp i ansiktet på henne, men hon satt bara kvar på toaletten och bajsade och sa ingenting. Det kan inte ha varit en så trevlig syn. Sen fick jag på mig kläderna, sa hejdå och gick hem. Hon sa inte hejdå utan nickade bara och sa nån kort stavelse som jag inte hann uppfatta. Jag kände mig verkligen torftig och alldeles skrynklig.
Sen kom jag hem och det var alldeles tyst, det enda jag hörde var det där droppande vattnet och den där tickande klockan. Jag betalade säkert dubbla vattenräkningar för det där droppandet. Jag kände en klåd inuti mig och allt vara bara tomt och ihåligt. Jag satt på en brun kartong och hade sönder mina nagelband. Ibland lyckades vattnets droppande och klockans tickande hamna i takt. Då kunde jag försöka le, men det gjorde ont. Jag klädde av mig naken och ställde mig att titta ut över staden där trafiken rörde sig. Klockan var bara halv sju på kvällen och det var mörkt. Jag hade tänkt sätta på mig rena kalsonger men kunde inte hitta några. Jag gick ut i köket och tog fram en gryta jag hade lagat några dar innan. Jag åt den kall men hade inte nån värst aptit. Det smakade ingenting.
Jag vaknade av att det ringde på dörren. I halvt sovande tillstånd, utan att tänka på att jag fortfarande var naken och måste ha somnat i köket, sprang jag mot dörren och ryckte hastigt upp den. Där stod Jehovas Vittnen och frågade om dom fick komma in. Jag var naken och hade gryta i skägget. Klockan var halv nio på kvällen och jag råkade visst kissa på mig. Kisset kom på Jehovas, jag bara stod där och stånd hade jag också."
Text: Utdrag ur "Till slut fick jag ont i ögonen" av Isak Sundström
Bra bok. Läs den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar