ÄH VI KÖR IGEN

HAPPY HAPPY TWENTYFIVE!

BEACH 2009

Nu är det sommar, sol och rövsvett. Skavsår och mozarellafärgade legs. Precis som varje sommar kan jag inte sluta glo på alla dessa avklädda människor. Jag hamnar i ett jävla chocktillstånd! I sju månaders mörker är de enda nakna och avklädda människorna som figurerat i min omgivning photoshoppade i reklambilder, nerbantade och retucherade i modemagasin eller plastikopererade i porrfilm. Med undantag för ett och annat fylleknull, som såklart har idealiserats till något assnyggt, har jag med andra ord inte sett några riktiga människa nakna.

Och så kommer sommaren.

Svensson sliter av sig kläderna. Din Mamma sliter av sig kläderna. Varenda jävel sliter av sig kläderna. Verkligheten. Den ljuva verkligheten. Ingen film där Cameron Diaz får gå in och få sin rumpa förminskad. Inget modereportage där barn låtsas vara vuxna för att inga andra är tillräckligt spinkiga. Det är celluliter, bländande blekhet, svett, könshår, tjock, smal, ful, snygg, ölmage, hängröv och doftande kön.

För jävla gött med lite riktiga människor. Men min idealindoktrinerade låtsasvärldsbild får för i helvete en psykos. Kan inte sluta glo. Kan inte sluta äcklas. Vill retuchera alla eller springa därifrån. Det spelar ingen roll att Stockholm är en jävla snyggvestad med nästan perfekta människor överallt. Det är ändå inte Baywatch.

Jag är verkligen helt jävla överskadad. Media har verkligen lyckats döda mig.

DEN OÄNDLIGA HISTORIEN

Photo. Anders Petersen

Kate Bush och blåmärken. Svarta tuschbokstäver i bok med förvirrande funktion. Saknar dig och dig och dig och dig. Ibland undrar jag om du förstår det. Ibland undrar jag inte alls.

Och språket blir alltmer ett stycke materia. Utan annan funktion än att understryka min ensamhet.

Sarkasm och rödvinsfläckar. Fylledimma, regndimma, svettdimma.

Men även om språket alltmer blir ett stycke materia är ensamheten inte något större problem. Det är fullt med folk runtomkring och känslan är inte i samförstånd med verkligheten.

Jag är glad nu. Det finns fotografier som visar det.

DET GÅR BRA NU

Kompis det går bra nu

DO IT

Photo: jblyth.com/blog

MOSHPIT

Photo: jblyth.com/blog

Om en månad är jag i France. EU-projekt för designers, konstnärer och dansare från hela Europa som syftar till internationellt samarbete. Workshops, gemensam slututställning och performance. Jag tänker dock mest att jag ska dricka vin och vara snygg i tre och en halv vecka.

Veckorna går. Allt är ett virrvarv av stirrande i väggen, sena nätter på Berns, psykoANALys och punksvett på 44an. Det kliar på kroppen och jag har skavsår i hjärnan.