NÖJD

Photo: Ellen von Unwerth

Jag är helt jävla nöjd med livet just nu.

Det suger. Man blir hjärndöd hjärntvättad och okreativ.

Jag stör mig liksom inte ens på saker. Det är då man bör börja reflektera över farligheten av lyckobubblans naiva, oifrågasättande koncept.

Har alltid tänkt att lösningen på livet vore att bli nöjd. Sen har jag försökt och försökt och försökt. Nöjdheten har dock varit ytterst onåerlig och mestadels fört mig genom en kul, men i slutändan, illamåendeframkallande virvelvind. Hysteriska situationer, destrukriva relationer, presationer, ovationer, penetrationer och brist på miljoner.

Och så nu. Helt jävla otippad. Inser jag att jag gått och blivit nöjd.

Innihelvetes gött!

Men. Bieffekterna av denna nöjdhet är ju dock inte helt okej. Man blir en hjärndöd, hjärntvättad, sjukt okreativ svennebanan som inte ifrågasätter nånting längre. Samhällsacceptans och anpassning är ledorden och sen tager man denna hegemoniska maktstruktur att älska i nöd och lust, tills dess döden skiljer en åt.

Idag ska jag gå Drottninggatan (helvetet på jorden om man inte räknar med IKEA). Fram och tillbaka tills dess att jag börjar störa mig på saker igen. Då ska jag gå hem och bli astrött för att sedan gå till Mc Donalds klockan 01 och vänta på att fjortiskickersarna ska börja jiddra med mig.

Då kommer jag nog bli mig själv snart igen. Cynisk, ifrågasättande och tonårstrotsig.